Prylar i rotation . . .

Fascinerande ! Ungarnas ytterkläder och en del småsaker följer ju med dem vid överlämning.
Nu är det iofs ett relativt känt faktum att Moderskapet är lite sisådärja på att ha koll på saker, men att t o m ta detta till "Blame the Man" både skrämmer och roar.

Skrämmande för att man vet liksom aldrig om sakerna kommer med tillbaka till mig, eller ens kommer till användning hos henne. Oftast hittar hon de inte och "har letat överallt" menandes att de är hos mig. Punkt. Ingen debatt där, bara raka besked.
Och är det sen så att de dyker upp hos henne, kommer det i 9 fall av 10 ett "men ändå". Ungefär som att det ju ändå är värt att gnälla på undertecknad för att gnälla lite.

Roande på så vis att jag inte får ihop pusslet riktigt. Här är det 3 barn som har en uppsjö med saker. Hur kan man INTE ha styr på dessa vid överlämning ? Kollar man inte igenom och tänker efter ett slag innan man lastar över alla grejer ?
Tyvärr är ju överlämningarna allt för ofta stressade från hennes sida, vilket gör att är man inte förberedd så blir det kanske såhär per automatik.

Projektarbete och viss indoktrinering från förr sitter i mig. På gott och ont såklart, men jag anser i detta specifika fall att det är enklare att packa saker åt 3 barn om man följer nån form av checklista, verklig eller imaginär. I mitt fall VET jag vad jag har, vart jag har det och vad som ska med de små liven. Således packas det antingen i förväg eller i direkt anslutning till överlämnandet. Listan med saker jag glömt under den här tiden är inte lång. Vad som är långt är däremot alla ramsor av kassförklaring från Moderskapet när Faderskapet faktiskt glömt något. Tur är väl att man kan skälla ut den andre för sina egna tillkortakommanden, så slapp man ta tag i sina egna issues....

Fan vad jag är bra ! :)

Reloaded in the dark

Det var stressrelaterad huvudvärk som sänkte mig förra veckan. Märkte på någon dag hemma med barnen att det svalnade, tempot blev mer hanterbart och jag kunde mysa, busa och leka med de små änglarna. Helt moderskapsfritt dessutom och det hjälper.

Jag grunnar för mkt på hur saker ska bli. Saker jag inte kan påverka, men ändå påverkas av. Dessa saker ligger i hennes beteende och det spelar ingen roll hur jag gör eller vad jag säger. Någon skillnad gör jag inte på så vis. Slutsatsen efter helgen blev att jag får släppa taget om de tankarna, fokusera på mig, mitt och barnen och se till att alla aspekter idär blir bästa möjliga.

Har ridit ut värsta stormarna på jobbet också, avslutat två stora grejer där den ena blev rent ut sagt skitbra och den andre föll lite på mållinjen, dock pga yttre omständigheter. Nu har jag alltid en plan B så det gick att lösa ändå, och det verkar bra så långt. Får besked i nästa vecka om det projektet övergår i skarpt läge. Det skulle vara spännande.

Jag märker tydligt på mig hur jag kan svänga i ork och mående med jobbet. Vissa perioder är det mest uppförsbacke och det drar succesivt orken ur mig. Jag måste måste stanna upp tidigare och ta udden av dessa så att jag inte strandar likt en valkubb på en sandbank.

Barnen i det hela då ? Jo såklart, det är riktigt tomt och ensamt hemma när de inte är här. Men jag vet ju att jag träffar dem snart och har fullfjädrad planering för de kommande höstlovsdagarna. Det blir nog inte många lugna stunder för oss, men hellre så än instängda och idélösa.

Dags strax för en fika med Old Chap of all Ages. Blir mkt mkt bra.... :)