vem sam- och vem -arbete ?

Semestern tog verkligen slut med besked. Regnet öste ner sista helgen så badandet utbyttes mot legobyggen, film och busmys inomhus istället.
På måndagmorgonen lämnades älsklingarna över till sin mamma. Dock tog det inte mer än nån timme innan det kom tjafsiga telefonsamtal och sms från den sistnämnde. *suck*.
Kan man inte få EN enda stund lugn och ro? Det känns så tråkigt och onödigt att ständigt behöva kämpa för att samarbetet ens ska gå på grundnivå.
SAMarbete
Ordet säger ju sig självt i innebörd. Enligt alla tolkningar möjliga är det en gemensamt bedriven kommunikation där man strävar efter synsätt och handling som tar hänsyn till och anpassas efter fler än en människas behov, tid och tilltänkt verksamhet.

Hur svårt ska detta behöva bli ? Skall det nödvändigtvis behöva kännas som att en kämpar FÖR och den andre EMOT ?
jag vet i alla fall vad jag vill och står för, vilka som utgör den centrala delen i mitt planerande.
Barnen.
Det spelar eg. ingen roll vad som ska ske, min första tanke är "hur görs detta med minsta påverkan på barnen" alternativt "med barnen satta i mitten, vad är lösningen på problemet?".

Varför skriver jag då detta tro ? Är jag den svåra att samarbeta med ?
Jag har vridit och vänt på detta. Synat mig själv i sömmarna så hårt att sömmarna snart spricker av blickar allena, och det enda jag kan komma på är att OM jag verkligen strävat efter ett saboterat samarbete (således hade det blivit särarbete för envar av oss *s*) så hade det sett helt annorlunda ut i barnens tillvaro, i min tillvaro och definitivt i barnens liv.
Jag har ända sen skilsmässan blev aktuell varit förstående och tämligen anpassad till hennes liv där arbete bedrivs på helt tossiga tider (sett ur barn och makes perspektiv såklart). Själv ser hon bara fördelar vilket för mig är helt ute i sneseglarens spår kan jag säga.

Nu vägrar barnens mamma att ens se på saker ur nåt annat perspektiv än sitt eget. Det är hennes och hon som centreras i diskussioner, men med bortförklaringen "min ekonomi" och "för barnens bästa" för att rättfärdiga en schemamässigt kaos hos barnen, marionett-känslor hos undertecknad och hon själv står mer eller mindre "fri" att jobba när hon vill, kan och orkar.

Nu är det inte dött lopp för det. Jag har successivt i varje diskussion lyft frågan om barnens schema, min tid och min plats i hela det s k samarbetet. Jag vägrar vara styrd och tvingad till anpassning till 100% av hennes självpåtagna arbetsschema. Ingenstans i det förgågna har jag accepterat detta som "Den Slutgiltiga Lösningen" på hur man som småbarnsföräldrar lägger upp livet för barnen.
Nu möts jag av konstant motstånd. Argumenten varierar inom vissa gränsen. Från "ekonomi" till "jag har ingen barnvakt". Ständigt dessa krav på att JAG ska "ställa upp" för henne för att hon ska kunna leva.
Jag är inte ansvarig för hennes ekonomi, hennes jobbschema eller hennes utgifter. Det är hon själv som bär detta och således måste hon också lösa sina egna problem, inte projicera dem på mig och sen försöka sitta stolt på stolen och tycka att livet är som det ska vara.

Min actionplan är solklar. Steg för steg ökar mitt tryck på henne att ta tag i och planera arbete, studier och tid med barnen. Att inte bara kallt hävda "jag måste jobba såhär" för då minsann kommer jag också börja jobba. Helg. Med vad fan som nu finns tillgängligt.
Om inte annat för att dra in de där extra pengarna som man kan ha kul för.
Och såklart för att påvisa att när man drivit mig för långt in i ett hörn och inte är beredd att samarbeta, då tilltar de medel som inte alltid kanske ter sig så schyssta men som blir nödvändiga för att alls överleva.
Överleva måste jag. Jag har barnen att inte bara överleva till, de har ju rätt till en pappa i närvaro, som är i balans och som kan ge dem envar kärlek, omvårdnad och stimulans. Den pappan kan inte vara förtryckt och nedvärderad i allt han gör av deras mamma.

Orkade du hit ?
Tack i så fall.
(skriv gärna en kommentar, behöver nog feedback)

Bra badplats är viktigt

Den här sommaren har ju verkligen bjudit in till bad, lek och sol. Jag har försökt se tillbaka några år och kan inte helt minnas att det skulle varit så här ihärdigt bra väder så många dagar i sträck som det varit nu sedan midsommar (i princip).

Jag och barnen har testat 10 olika badplatser ungefär, och av alla dessa är den som är på bilden nedan absolut min och barnens favorit. Egentligen är det jätteenkelt....det är sandstrand, bryggan går i vinkel och skapar ett överblickbart område, alla 3 kottarna kan bada (och pappa med såklart) samt att även när det blir mkt folk så har man chans att se sina barn.

Det är förvisso mälaren men tack vare värmen har det varit jätteskönt vatten att bada i. Har inte provat kiosken iår, men antar att deras glass / kaffe smakar lite samma som på andra ställen.

Badet heter Ådö, ligger 6-7km utanför Bro. Björkviks Camping är just i samma område så vill man kan man hyra sig en stuga här. Kanske låter tramsigt för oss som bor just 20min bilresa bort, men det är ju om man känner för det...ändå att komma bort hemifrån liksom.

Well, that´s all for today my friend...

när det är olika i bas-form...

....ställs många saker på sina ändor. Eller heter ändar? Änder? Nåja, språkteknisk analys får bli en annan dag.. :)

Att umgås med en annan vuxen utan sina respektive barn kan ju bli hur bra som helst eller inte. När det väl stämmer bra kemimässigt så är ju steg 2 att låta barnen träffa varandra och den andre. Således...så blev konceptet semesterdejting etablerat. För att som kompisar åka gemensamt till barnvänlig aktivitet och se hur saker fungerade mer i nära läge så att säga.

Nu uppenbarade sig under denna resa ett antal saker som absolut ställer saker på annan kant. Såna basiska moment som grundsyn på regler för barnen. Tider, omställningar och vad man gör/inte gör i samspel med andra barn. Och även det faktum att man som vuxen i ett sådant läge har och skall ha rätten att på ett schysst sätt tillrättavisa samtliga närvarande barn om det är något som inte görs på snälla vis. Slagsmål t ex...eller att påpeka det olämpliga i att kasta mat, riva servetter eller bara i allmänhet bete sig bläigt i matsituationer.

Efter en hel massa små sådana här indicier har undertecknad kommit till insikt i att denna dejtingvariant var väldigt lärorik, men att dejtobjektet inte går ihop med en själv. Och inte dennes barn heller för den delen.

Nu kanske den oinsatte tänker "well, det är ju barn, alla är olika. Ha lite tålamod så löser detta sig säkert".
Jag får nog påstå att hur jag än vrider, vänder, tippar, tiltar eller snurrar detta så kommer dessa grundläggande synsätt inte kunna samexistera i en framtid. Eller, jo på varsitt håll i denna stad levandes varsina liv. Men inte mer än så. Det stannar på denna kompisnivå.

erfarenheterna jag lagt mig till med är att jag själv håller en förvisso hård linje med reglerna för barnen. De regler som finns dvs. Ansvar, frihet och rätten att upptäcka saker, lära, testa och experimentera kvarstår. Men i vissa givna sammanhang måste det sättas ramar, annars förfaller familjestabiliteten till total anarki. Det kan inte få gå åt det hållet.
Och när man möter någon som har HELT annan syn på just dessa saker, då inser man hur viktigt det är att faktiskt stå på sig och våga lita på sin egen magkänsla. "jag gör rätt i längden" är ett begrepp som inte är taget ur luften i mitt fall.

Jag kommer nog få anledning att skriva mer om detta, det lär ta några dagar till innan jag är klar-processad med det.

Hur som haver så åkte jag iaf och badade på bästa stället med ungarna idag. De stormnjöt, plaskade och lekte i flera timmar. Kändes jätteskönt när minstingen själv kom och sade "pappa, va e min badring? Jag vill bada, kom nu".
Visar på att han lärde sig sin läxa där förra veckan, han minns mkt väl hur obehagligt det var att plumsa utan flythjälp. Så pappa känner sig lite trygg igen i detta med.
Glassen smakade förträffligt hemma sen vill jag lova... :)

på en sekund . . .

Som pappa till 3 fartfyllda barn gäller det att hitta en perfekt balans mellan hjälpa, informera, varna, förklara, hindra och uppmuntra. I de spridda åldrarna 8 år , 5 år och 3 år blir det ju stora syskonet som kan mer och vågar mer och de mindre syskonen gärna tar efter såklart.
Allt detta är på gott och ont tycker jag. Det är naturligt att se på andra hur de gör och ta efter. Vaksamheten som förälder träder ikraft när efterapandet inte är till godo utan snarare en risk.
Föresten, jag är ingen hönspappa. Tvärtom egentligen, jag uppmuntrar att mina barn testar nya saker och hjälper dem gärna att prova. Men säkerheten går alltid först så hjälmar, skydd och hjälpmedel finns naturligtvis och de bara SKA användas.

Man kan inte skydda sina små från varenda snubbling, vurpa, gren eller pryl. Det är ständiga småblesyrer och plåster går åt. Många barn gör sig illa på de mest häpnadsväckande sätt men oavsett så får man ju trösta, fråga vad som hände och se om man kan undvika dem nästa gång genom att göra på nåt annat vis.
Men det är ju också en del i livets skola...även barnen lär sig ju vad som är lätt, svårt, säkert och farligt. Så länge de får testa på saker och har hjälp när det som just nu testas kanske är lite ovanför deras normala kunnande. Å andra sidan, hur skulle en människa utvecklas om den inte provade på nya saker nån gång ?

Min minsting...testar alla tänkbara gränser han kan komma på. Det ligger dels i hans utvecklingsfas och dels i att han har 2 storasyskon som gör saker han vill kunna. Iom vädret har vi varit och badat hela föregående vecka. Störste sonen hoppar och dyker, simmar själv osv. Dottern hon har armpuffar och är där hon bottnar, doppar inte huvudet "för jag vill inte ha vatten i näsan" och ...well, minstingen har sin simring. Denna simring har gett honom en falsk trygghet verkar det som, väldigt fort märkte jag att han gärna paddlar efter storastystern. Och kommer han ut där han inte bottnar så skrattar han bara o säger "jag kan simma".
Denne lille krabat håller jag således på max 2m från mig och under ständig uppsikt. Den falska tryggheten i en simring bekräftades...

Han och dottern lekte på stranden igår efter en fikastund. De hämtade ibland vatten i en vattenkanna. Jag stod med en annan pappa och pratade, vi hade gemensam koll på de totalt 6 småbarn vi hade i och omkring vattnet. Ser hela tiden mina 2 minsta och tyckte det var ok med dem där, de var ju trots allt 5m från vattnet och jag stod ytterligare 1,5-2m bakom.
Det tog mig ca 5 sek att spana ut mot bryggan och få se störste sonen där med en kompis. När jag åter tittar mot mina små ser jag ryggen på lillkillen, på väg ut i vattnet. Det tar mig ca 1 sek att inse att det verkligen är han och att simringen är kvar där jag står.
Keps o solglasögon far bakåt samtidigt som jag springer rakt ut i vattnet efter honom. Just som jag kommer ut och är 1m från honom når vattnet honom till bröstet, han tappar balansen och kommer ner under vattnet. Samtidigt kommer jag ner med händerna och får tag i honom, drar upp honom och får se rädslan i en 3-årings ögon, gråten och känna hur hans puls skenar.
Vi gick innåt stranden, jag kramade honom och frågade om han var ok. Det var han. Men han sa "jag blev rädd". Jo tacka fan för att han blev det....det blev man ju själv också tillslut.
Efter en stund hade han lugnat ner sig, fick lite saft och en kaka. Pappa påminnde honom om att man aldrig aldrig aldrig får gå ut i vattnet utan att jag är med, samt att simringen alltid alltid ska med. Annars får man inte vara där och leka. Han lade huvudet på min axel och sa "pappa, ja älka dej"...och fick såklart samma fina ord tillbaka.

Insikten kom senare på kvällen (efter VM-finalen för att vara precis). Helvete vad nära detta var! Onödigt nära och ansvaret är mitt och ingen annans såklart. Jag borde nog stått längre ner vid vattnet, hindrat honom innan han gick i utan simring. Det är en del i mitt jobb som pappa och jag kommer definitivt justera mitt agerande / beteende framöver när jag är själv med barnen. Inte så att de inte kommer få bada, eller att jag tänkte klä in dem i uppblåsbara saker så de flöt omkring utan rörelsemöjlighet. Barnen ska inte bli hindrade eller rent av straffade för att jag behöver höja nivån på säkerheten ett snäpp..

Det blir bra att hålla sig paus från stranden idag (läkarbesök med dottern). Få lite perspektiv på detta..

Ha en god dag...

små frågor i livet - stora svar?

Efter en rensning bland papper och sådant hittades ett dokument. Detta 3-sidiga dokument innehöll ett antal små frågor i livet. Kanske inte så där jättans världsomtippande frågor men svaren kunde i rätt sinnesstämning kanske vara något....

döm själva...


Om man stryper sn smurf, vilken färg får hans ansikte då ?

Om en sköldpadda förlorar sitt skal, är han då hemlös eller naken ?

Är det en succé om en bok om misslyckande inte säljer bra ?

Om en butik är öppen dygnet runt, året runt . . . varför har de då lås på dörrarna ?

Om man försöker bevisa Murphy´s lag, kommer saker då fortsätta gå åt pipsvängen ?

Vems idé var det att stoppa in ett s i ordet läspa ?

Varför frågar en tankeläsare vad du heter ?

Hur vet du om ditt osynliga bläck är slut ?

Vad händer om du skräms halvt ihjäl två gånger ?


Morgonens axplock...Ha en soligt underbar sommarsöndag !

Fötterna på marken ?

Ibland får man ju fundera på symboliken i saker.
På väg till Midsommarfirandet hamnade vi bakom denna. Uppenbarligen behövde tossingarna vädras, eller så ville han bara påvisa att man kan må bra även om man inte har fötterna på jorden . . . :)

Man snyggade till en f.d tipp / kulle för något år sen hemma i kommun. Det blev ett vattenfallsliknande upplägg med en damm på toppen och lite schysst ordning på resten med.
Många var skeptiska såklart..."vad göör ni med den där ? Vad ska det där vara bra för? Har ni inget vettigare att lägga pengarna på" osv osv...

Faktum är att det på just denna plats är riktigt fin utsikt över delar av kommunen, samt att det ju i all sanning sagt inte fanns så många alternativ att spela med. Området är avsatt som rekreationsområde och där ska väl finnas både fysiska träningsformer (löparspår, bad, lek, osv) samt lite själslig rekreation ? För de som uppskattar naturen och dess element är denna plats faktiskt riktigt trevlig..

En annan fördel är att om man är tokig nog så tar man snowracern hit på vintern och öser på nedför slänten på motsatt sida om vattenfallet. Håll i hatten säger pappa... :)

Helgen och starten på semestern

Helgen blev riktigt bra. Gott umgänge, kylt vitt vin i solen tittandes på en fräsig uppsättning båtar och mysigt sällskap....DET är livskvalitet för mig. Verkligen.

Väl hemma och mottagandes det härliga kramandet och pussandet från mina barn kom den där sköna insikten att jag har semester, har mina barn under den månad på året när det brukar vara bäst väder och att vi kan bada, busa och må bra i största allmänhet.
Jag och exet hade en liten samsynad diskussion om hur måndag-tisdag skulle bli då hon var ledig och väntade sig delaktighet. Där och då var det samsyn.
Lillemannen blev lite risig i magen och fick feber på måndagen. Då tog jag de två stora o gick till stranden. Väl där badade vi och plötsligt ringer hon och är vansinnig över en schema-pryl i augusti.
Ja du läste rätt....om 1,5 månad. Jag försökte påtala det osmidiga att ta det just där, just då. Nepp, hon skulle prompt...så jag lade på luren.
Hur som helst så renderade detta i massa trist tjafs och barnen fick åka m min bror o hans barn till en annan strand för att vi skulle prata klart hemma.
Tisdagen förlöpte med 2 febriga pojkar hemma. Det blev tv-spel, film, lite sagor och spel medans dottern och deras mamma åkte o handlade saker. Helt plötsligt var det inga problem att bara bete sig som folk. Förstår fan mig int på henne....

Nåja, idag onsdag skiner solen igen. Det blir en sväng till IKEA och handla lakan samt kika på ett skåp jag behöver. Sen till stranden i e.m för att få lite sol o bad såklart. För mig passar det bra att släppa loss barnen där, de hittar alltid en kompis eller två att leka med.

Man kunde fått en sämre start på semestern... :)

weekend off

Ska iväg hela helgen, åker redan nu.
Älsklingar kommer hem på söndag till mig. Håller på att längta själen ur mig . . :) Men de har haft det kanonbra tydligen så det är dem väl förunnat.

Solen kom åter med varmt osså . . . blir till att smörja in sig lite med solkräm o dra ut på stranden med ungarna till veckan. Ska bli så skönt. Känns verkligen som om jag jobbat ihop den här semestern. Har stängt av jobbet helt, de får klara sig själva.

Nae fan, nu så. Ha en trevlig helg vänner...!