Det var stressrelaterad huvudvärk som sänkte mig förra veckan. Märkte på någon dag hemma med barnen att det svalnade, tempot blev mer hanterbart och jag kunde mysa, busa och leka med de små änglarna. Helt moderskapsfritt dessutom och det hjälper.
Jag grunnar för mkt på hur saker ska bli. Saker jag inte kan påverka, men ändå påverkas av. Dessa saker ligger i hennes beteende och det spelar ingen roll hur jag gör eller vad jag säger. Någon skillnad gör jag inte på så vis. Slutsatsen efter helgen blev att jag får släppa taget om de tankarna, fokusera på mig, mitt och barnen och se till att alla aspekter idär blir bästa möjliga.
Har ridit ut värsta stormarna på jobbet också, avslutat två stora grejer där den ena blev rent ut sagt skitbra och den andre föll lite på mållinjen, dock pga yttre omständigheter. Nu har jag alltid en plan B så det gick att lösa ändå, och det verkar bra så långt. Får besked i nästa vecka om det projektet övergår i skarpt läge. Det skulle vara spännande.
Jag märker tydligt på mig hur jag kan svänga i ork och mående med jobbet. Vissa perioder är det mest uppförsbacke och det drar succesivt orken ur mig. Jag måste måste stanna upp tidigare och ta udden av dessa så att jag inte strandar likt en valkubb på en sandbank.
Barnen i det hela då ? Jo såklart, det är riktigt tomt och ensamt hemma när de inte är här. Men jag vet ju att jag träffar dem snart och har fullfjädrad planering för de kommande höstlovsdagarna. Det blir nog inte många lugna stunder för oss, men hellre så än instängda och idélösa.
Dags strax för en fika med Old Chap of all Ages. Blir mkt mkt bra.... :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar