en liten insikt . .

Ibland (men inte så rackarns ofta hihi) kommer jag till en och annan god insikt. En sån där sak man inte bara minns för stunden, utan som faktiskt kan få lite mer långtgående positiv förändring.

Som nu t ex. Såhär va : fram till för några månader sedan var jag väldigt bra på att agera i affekt. Tålamod och tid för tanke gick inte alltid ihop med det som skedde, och jag både sa, skrev och gjorde saker ibland lite väl impulsivt. Inte så att det fick stora negativa konsekvenser, men ändå så att det hade kunnat skötas lite bättre om man väntat ut saken lite.
Så ställdes jag inför en minst sagt knepig situation på jobbet. Ett beslut behövde fattas av mig, ingen direkt närvarande för bollplankning. Jag hade kunnat bestämma saken direkt, det saknades inte precis underlag. Men i min tvekan där och då så kände jag spontant att jag borde sova på saken. Så jag läste igenom allt en gång till, stängde ner och åkte hem. Ansträngde mig för att inte tänka så mycket på saken under kvällen, sov för övrigt som en stock.
Dagen efter på jobbet tog jag fram mappen med saker, funderade en stund och gjorde en liten lista på för och nackdelar med respektive alternativ. Det fungerade för mig, jag tog ett beslut och drev igenom det. Fick sedan kvick och positiv återkoppling av högste chefen för att det blev rätt inte bara kortsiktigt utan även ur ett lite vidare perspektiv.

Det här kom att förändra mig lite. Jag märker nu mer och mer att ställs jag inför ett beslut är det bättre att sova på saken, tänka om och tänka nytt ibland. Låta saken "mogna". Beslutet blir oftast bättre och mer rätt då. Givetvis förutsätter detta att man inte måste fatta ett snabbt beslut på plats (läget kanske kräver just det) . . utan att man kan ta sig denna tid.

Det blev en combo av tålamod, självkontroll, impulskontroll och att våga fatta ett svårt beslut. Output´n blev faktiskt en liten livsläxa jag tar med mig . . .

sila elefanterna, släppa myggen

Jag vet inte vem som sitter på svaret, men frågan lyder ändå : hur orkar man tjafsa och ställa till väsen om småsaker, när helhetenär så ofantligt mycket viktigare ?

Det yras om en slant hit, en peng dit. Som undertecknad då såklart skall betala. Men blundar man tillräckligt hårt ser man inte / vill man inte se de skulder man själv sitter på. Som t ex underhåll för barnen i 5 månader. Eller som jämförelse är utgifter för barnen (som skulle tagits av henne enl ö.k) uppe i nästan 34st Happy Meal. Men DET är oviktigt enligt denne fantastiske manipulatris. För bara man vänder lite på saken, vrider om fakta lite och applicerar en skvätt egocentrering så är ju saken klar : man iinbilla sig att slippa undan ansvar !
Steg 2 är nästan så självklar att den knappt behöver skrivas (fast jag gör det ändå). Man förpassar allt ansvar på motparten med hänvisning till det påstådda läget i fas 1. Därmed är det ännu enklare att blunda för sanningen, att missa fokuset på barnen och helt och hållet rättfärdiga sig själv. Och i slutänden är det ändå barnen som blir lidande ! :(

Det finns en diagnos för detta, och som anhörig till personifieringen av denna diagnos är den värld jag lever i just nu värre än pest, askmoln och akut halsont på samma gång. Fy för böveln !

Morgonfunderingar

Det är så skönt med solen och ljuset, för det GÖR verkligen skillnad när man vaknar. Bara det faktum att det är ljust ute kl *gäsp* är på sitt egna vis fräckt. Att behöva sätta upp mörkläggningsgardiner för att få sova till kl *halv-gäsp* känns helt ok. De tre små trygga älsklingarna har också gillat det läget (även om jag fann den minste kikandes på *gäsp*-nyheterna härom morgonen då barnkanalen inte ens börjat sändas :) . . ) så är ljuset även en liten kick för dem.
Och på kvällarna . . de vill vara ute varje kväll efter maten. Om det är något som den här farsan uppskattar är det att de själva vill ut och spralla och leka. Hellre det än Bolibompa, any day.

Tyvärr blir det lite smolkigt när barnens mamma inte kan stå för det som förväntas, när hon åter gör barnen genombesvikna och utöver det roar sig med att skylla saken på mig. För mig som vuxen är det mer hanterbart, för barnen behövs lite förklaringar på kvällskvisten så de kan somna tryggt. Lägger man lite lök på den laxen får man dessutom store sonens utåtagerande, reaktioner som kan triggas av vilket "nej" som helst men som har sina grundorsaker i föräldrakonflikten. Där gäller det verkligen att praktisera självkontroll och våga möta honom i hans ilska, så att han kan känna tryggheten i att även prata om saken efteråt. Det här var inte bra förra året men har blivit mycket mycket bättre. Förhoppningen är väl att skolan också kan skramla ihop sig och göra allt den kan för att han skall orka de sista veckorna innan sommarlovet.

Nä, nu är klockan snart kaffekopp nr 2. (vaknade fånigt tidigt idag). God Morgon !