. . . anklagad

Det sägs att jag är:
- roten till allt ont.
- den som fått allt att gå dit pepparn växer, ända sen start.
- ansvarig för andras mående.
- elak, manipulerande och en kategorisk lögnare
- den som riggar allt så att det slår negativt mot henne
- en tjuv
- en hotfull person
- ovillig till samarbete
- i behov av psykisk vård
- den som bestämmer allt. Andra skall bara stå i rad och göra honör.
- en man som förtjänar ett liv i helvetet, räknat från nyss
- den som olovligen undanhöll barnen från henne under mer än 1 månad.

jag är också :
- den hon levde med, skaffade barn med och delade allt med
- den man hon sa sig älska, men inte kunde visa det.
- av med många vänner då dessa försvann när de förstod hur och vem hon var.
- för snäll för mitt eget bästa
- den som alltid ställer upp när någon ber om hjälp.
- den hon förlitade sig på skulle lösa alla saker som hände. Även om de var skapade av henne.
- den som stod där för barnen när "det svarta hålet" öppnade sig.
- den som kan hålla ett löfte
- en man som står för den jag är, även om det inte gillas av andra.

Den jag har blivit är inget att skämmas för. Jag trivs med mig själv och de jag umgås med har inga problem med det. Att veta att man fattat rätt beslut längs vägen stärker såklart, men man måste vara starkare än mätbart för att stå ut med anklagelser av den sorten jag får höra nu. Dessutom lögnerna inför barnen, skitsnacket i sociala ringen samt hennes flykt från ansvar för barnen och deras saker . . . . skapar en enorm känsla av uppgivenhet och maktlöshet.
Men väver man in i resonemanget att hon ÄR sjuk, och diagnosens karaktäristik gör detta förklarbart, infinner sig lite av en lättnad. En lättnad som inte helt tar över, då nya anklagelser och påståenden strax tar vid.

Jag undrar, när tar detta slut ? Gör det någonsin det ?
Kommer man aldrig att få ro i själen och genuint känna att livet faktiskt är så bra som det borde få vara ?

Glad Valborg !

En bra gräns passerad

Kan idag nöjt konstatera att ett av mina kortsigtiga livsmål är avklarade. Den s k "Ersättningen för förlorad fritid" är nu faktiskt redan uppe och nätt förbi målet. Ett mål jag satte för mig själv när jag började det här jobbet för några år sedan.
"redan" skrev jag. Det är faktiskt 1 år före den tilltänkta gränsen. Man bugar.
Men. Det är ju så att det är inte något som just bara kommit till mig, det har krävts en hel del och mången prov har jag utsatts för under tiden. Någonstans i detta skulle man nog kunna använda ordet "karriär" även om min åsikt är att det är en floskel. Särskilt som småbarnsförälder. Icke desto mindre är det bekräftat av högre chefer i annat land att de vill ha mig kvar, utveckla och stimulera. Det är en motor i sig att gå till jobbet.

Lycka är den som har hälsan i behåll, mat på bordet och tak över huvudet. Den som får och ger kärlek utan förbehåll. Den som vaknar varje morgon och känner att även denna dag blir en bra sådan.
Pengar gör nog ingen lycklig, men onekligen är det bättre att ha slantarna än inte. Förenklar tillvaron.

Djupdyka i ytlighet ?

Det är så skönt att lyssna på folk. Egentligen spelar det ingen roll om det är någon man träffar ofta eller sällan. Att bara lyssna har många gånger medfört att jag fått mig ett skratt, en tankeställare eller bara undansluppit mig en suck.

De för mig helt okända Slipsnissarna som vid ett lunchbord och i detalj dissikerar deras kollegors morgonrutiner och (o)diciplinerade sätt. Efter ca 15 min hade de inte gjort annat än bekräftat sin egen perfektionism. Det bara sprudlade brist på självinsikt . . det är nämligen min tro att ingen är perfek (dvs alla har något eller några saker de absolut inte är bra på). Vore dessa slipsnissar undantaget vet jag iaf vart de jobbar... :)

Man kan ta kollegorna också såklart. De där man ju de facto måste acceptera på nån form av basnivå just för att arbetslaget skall fungera. Specifikt 2st 40+ tonårsmammor idag.
En stunden på dagen snackas mode, matlagning och smaken på den där såsen som var "såååå god så jag bara doooog" , medans till eftermiddagfikat satt man och lyssnade på en iofs föräldraerfaren mamma som predikade brett om hur man skall göra, att stora barn ger stora problem och små barn ger små problem. Sist men inte minst måste det nämnas att man då och då, även i yrkesrollen, åker på "Jag-är-äldre-och-vet-bäst-ingen-protest"-attityden från en av dem. Felfri, självgod och helt makalöst duktig på att inte lyssna...

Och så får man ju inte glömma bort de lumpen-mogna grabbarna som står och tävlar om vem som har ballast app i androiden, hur många bira de ska häva på kvällen och att Anna minsann sög bättre än Emma, samt att Frida ju har tagit den i 2an med Jonte men sen gjorde de slut och nu går Jonte hos psykolog för han fixade inte att deras 3 veckor gamla förhållande sket sig.
Samtidigt som denna harang framförs röker den ene, snusar en annan och en tredje kille är på 10 min inne och tömmer sin 2:a Redbull.
Grabbarna har ett språk som är under all tänkbar kritik. Ord och meningar är närmast slumpmässigt hopsatta och man får lirka lite med öronen innan man begriper. Omgångsvis är det knappt ens ord, mer gutturala läten som ingen vuxen begrep. Att det är kodspråk är nog närmast självklart.. :)

Jag gillar språk. Svenska i synnerhet men har även en förkärlek för dialekter och olika språkliga kontexter. Konsten att behärska ord och meningar är inte bara smått underhållande, det är även nyttigt att i vissa sammanhang kunna ändra hur man uttrycker sig. Jämföreleser som typ när man pratar om något juridiskt eller om man står och snackar film med en kompis. Det ÄR skillnad och där är det, tycker iaf jag, både kul och bra att kunna växla med kontroll.
När man lyssnar på andra människor kommer det nya dimensioner av just språkbruk ibland. Allt sparas inte i skall´n, men emellanåt.
Språklig utveckling är ett kapitel för sig. Mentorn och vägvisaren för mig är bl a Fredrik Lindström som är både underhållande och mycket kunnig på just detta.

Vore jag inte det är är, kanske jag skulle varit nåt annat ? :)
Man kan ha hobbies. En billig sådan hos mig är att skriva, det hjälper i höstmörker såväl som i sommarsol.

Trevlig helg.