LCHF och bonus med det

Jag har löptränat genom åren. Som mest var det 3 ggr / v men det var innan skilsmässan när man turades om på kvällarna när barnen somnat. Efter det blev det 1 pass i veckan kanske, beroende på när barnen bodde hos mig. Det stora bekymret har alltid varit att jag får håll efter kort tid. Även med gedigen uppvärmning, inte-äta-innan och pinne/sten i handen . . . har testat alla på markaden kända tips och tyvärr har inget funkat tillräckligt bra.

Efter sommaren iår började jag lägga om min mat. Jag var less på segheten i kroppen, magen som kändes som en airbag och byxpar efter byxpar kändes trånga.
Det blev att snacka med de som jag känner och som kan sånt här, läsa in sig lite och sen hitta en bra grej för mej. En steg-vis LCHF-om ställning blev det som jag kände skulle funka för mig. Först rök kolhydraterna och sen efter ca 4 v skruvades fetthalten upp i maten. Det var lite jobbigt i början med magen som sade ifrån försiktigt men det gick bra ändå. Idag säger kroppen inget annat än "tack" om detta... :)

Och så träningen. Vardagsmotion är ett måste oavsett vad man gör och jag lade in lite extra basic hemma-träning för att hålla detta igång. Det har varit jätteskönt och jag upptäckte snart att man på nåt vridet sätt saknat träningsvärk . . .
Häromkvällen kom så den stora överaskningen. Jag gav mig ut på en löptur för att få känna på den delen. Visste att vågen visade på -2,5kg så det var väl i hopp om att det skulle gå smidigt...

VILKET LÖPPASS ! Kroppen kändes lätt, "på" och det bara flöt iväg. Som vanligt väntade jag mig att få håll efter ca 10 min (tempot är avgörande när det kommer) . . . men det kom aldrig. Hur jag än drev på mig själv blev där inget ont i magen och ju längre tiden gick desto mer fylldes jag av en nästan euforisk känsla . . . .. LCHF gjorde att håll försvann ?? Kunde det här vara så ?
Jag ägnade de sista 10 minuterna på löppasset åt att återigen försöka provocera fram hållet men icke så. Efter nästan 40 min var jag ändå färdig i kroppen för dagen så hem styrdes kosan.

Allt slit med detta är värt det. Verkligen. Och t o m om det vore så att jag inte gick ner mer i vikt (vilket ändå inte är huvudsyftet för mig att äta såhär) så skulle jag fortsätta med denna ät-variant för att slippa håll när jag tränar. Så enkelt är det.

Den här hösten och vintern kommer bli intressant och spännande.... :)

rutiner fungerar ...

Många försök har gjorts. På olika sätt och med ibland lite varierande resultat. Barn är barn och det skall inte glömmas bort att de inte bara mår bra av struktur och återkommande aktiviteter.
De behöver även få lite av vardagens sysslor i sina liv. Min mening är att de behöver hjälpa till med lite ditt och datt hemma så att de dels lär sig sakerna men också förstår att man kan inte glida fram på ett oljat bananskal och sen tro att livet ser ut på det sättet.

En av de saker som skett varenda söndag förmiddag sedan mitten på Juni är att vi städat lite i lägenheten innan de skall över till moderskapet. Det mötte såklart massor med motstånd i början . ." men pappa, varför ska vi göra det för?" och helt oavsett svar så var det lite tjafs. Men Trägen Vinner tänkte pappan och pushade, återupprepade och efter några veckor försvann tjafset. Nu skall man ju inte begära av en 4-åring att han städar likt en tonåring eller vuxen men han kan lik väl plocka upp alla bilar och lägga i sin låda, samla sina gosedjur i sängen och sen få lite uppskattning för det. Han har i alla fall gjort så gott han kunnat.

Idag, sista söndagen i September....så behövde pappan bara säga till 1 gång efter frukost. Plötsligt fann jag barnen plockandes och inom kort var det rent för dammsugning. Inte ens det fick man göra själv.. ;) för det ville de själva. Så på 1,5h var lägenheten plockad och dammsugen och det fanns tid över för lek och spel.

Pappan känner att belägg för att rutiner fungerar är stadgade.
God Söndag !

. . .

Since light travels faster than sound, people appear bright until you hear them speak.

tiden går framåt, även jag

Hejsan dagboken. Får nog döpa om dig till "månadsboken" . . har vart lite risig på att skriva, men det har sina rutiga och randiga. Återkommer nog till det

Sommaren och semestern är över. Verkligheten startade för lite sedan och vardagarna är tämligen inrutade både när man har barnen och när de bor hos moderskapet. Veckorna tycks gå dyngfort rent ut sagt.
Men det är inte till det sämre egentligen. Jobbet rusar på, det är några stora projekt på gång i höst och det kommer bli både utmanande och utvecklande. I förlängningen är det en förstärkning av min egen position och att bibehålla oumbärlighets-stämpeln på sig själv.. . . inte helt fel.

Moderskapet har hittat på en ny liten strategi för att.....ptja....tro sig mästra hela alltet. Ironin i detta är att för ganska exakt 1 år sedan hos FamRätten försökte underteckna få igenom att vi skulle maila varandra istället, så att dessa eviga telefontjafs försvann.
Nej.
Det tyckte moderskapet var omoget och inte värdigt 2 vuxna. Så hon vägrade.
Härom veckan hos Tingsrätten så avslutade hon den förhandlingen med att kräva protokollföring av att vi skall kommunicera enbart via mail. Så långt acceptabelt (även om man log åt det historiska) . . .men sen då ? Jo, sen väljer hon alltså att helt låta bli mail.
Så rent krasst går det inte att komma i kontakt med henne annat än på överlämning fr mig till henne, för hon svarar inte på sms eller i telefon.

Man må ju ställa sig frågan om omogenhet och förmågan att tänka konsekvens-mässigt är något hon ALLS vägt in.

Men. Det blir som vanligt . . hon tror sig vinna på detta (allt hon gör tror hon sig vinna på) men i slutänden kommer det samlas ihop till en feting-rekyl och där är Pappaskapet faktiskt bevisat både stabil och pålitlig. Mig rubbar hon inte hur hon än försöker. Det handlar inte om att vinnna, däremot att skapa ett fungerande klimat för barnen. Fortfarande.

Kram och god lördagseftermiddag på er...