Ja, det tog musten ur mig denna vecka. Blev en bedrövlig inledning med ett kaos-möte på FmR, ett Moderskap som bröt ihop och sen blev barnen hos mig lite extra. Inte för att jag har något emot det, tvärtom. Har fått fira min lillfis födelsedag och ska ha kalas för honom idag igen.
Men resultaten av FmR-"förhandlingarna" blev fruktlösa sånär som på kalendermässig framförhållning med krav på "lagt kort ligger". Bifalles under protest av Moderskapet men tillstyrkt av FmR-handläggarna.
Höstlov ahead och jag är lite ledig. Har tagit en extra dag ledigt för egen tid. Ska pröva på hur "Sovmorgon" smakar... :) samt pyssla lite på egen hand jag.
Får återkopplingar av barnen om hur de tycker och tänker kring allt. Det kommer spontant (för jag frågar inte så mkt. Tror det kan skicka fel signaler i längden att fråga hur de vill ha det, vad de tycker om ditten/datten av boendesituationen osv). Alla frågor besvaras med ärlighet, sen ingår inte alltid hela sanningen i svaret, lite beroende på vad som frågas och vad svaret skulle kunna få för konsekvenser om sanningen (som jag ser den) lades fram.
Alltså : saklighet, enkelhet och bekräftelse på att man FÅR känna och tycka, det är OK att undra och fundera.
Nä, nu lunch. Sen kalas. Sen lördagsmys !
lördag 30 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
asso...lägg ner ! !
Officiell varning för gnäll !
Läs inte vidare om du inte är säker på att du står ut med ett riktigt utbrott.
Man passar tiden när det är en annans arbetstider det gäller. Man dräller inte in 20 min före, dumpar barnen med en axelryckning och går.
Dessutom ser man för helskotta till att OM man nu gör detta och får en halv utskällning för det så står man för sitt beslut och ger fullkomliga faaan i att konstant skjuta ev problem och skumma beteenden på andra. Framför allt ger man fan i att beskylla MIG för eget puckat beteende.
Ett beteende som närmast är att betrakta som fullt medvetet sabotage av saker och ting.
Att sedan dessutom få höra "du får vad du ger" och därmed syfta på att JAG inte samarbetar, JAG inte kommunicerar, JAG inte lämnar information om saker....well, då har vederbörande ingen som helst koll på hur ett sånt läge skulle se ut.
För samarbetade inte jag, kommunicerade inte jag...och om jag inte lämnade någon info då hade det varit stenhårt varannan vecka, inte ett sms eller samtal.
Mail möjligen, om ens det. Och det hade i så fall skett max 1 gång i veckan OM det fanns något om barnen att meddela henne.
Dessutom hade jag i ett sånt läge inte någonsin alls planerat om något för att finnas för barnen. Jag hade skitit högaktningsfullt och genomgående i om så världen rasat för henne.
Det läget är inget jag vill. Har aldrig varit och kommer aldrig vara. Jag kommer ALLTID ställa upp och finnas för mina barn, sen vad Moderskapet anbelanger är det mig genuint skitsamma om farstoten drabbade henne. Men barnen förtjänar två föräldrar......
Läs inte vidare om du inte är säker på att du står ut med ett riktigt utbrott.
Man passar tiden när det är en annans arbetstider det gäller. Man dräller inte in 20 min före, dumpar barnen med en axelryckning och går.
Dessutom ser man för helskotta till att OM man nu gör detta och får en halv utskällning för det så står man för sitt beslut och ger fullkomliga faaan i att konstant skjuta ev problem och skumma beteenden på andra. Framför allt ger man fan i att beskylla MIG för eget puckat beteende.
Ett beteende som närmast är att betrakta som fullt medvetet sabotage av saker och ting.
Att sedan dessutom få höra "du får vad du ger" och därmed syfta på att JAG inte samarbetar, JAG inte kommunicerar, JAG inte lämnar information om saker....well, då har vederbörande ingen som helst koll på hur ett sånt läge skulle se ut.
För samarbetade inte jag, kommunicerade inte jag...och om jag inte lämnade någon info då hade det varit stenhårt varannan vecka, inte ett sms eller samtal.
Mail möjligen, om ens det. Och det hade i så fall skett max 1 gång i veckan OM det fanns något om barnen att meddela henne.
Dessutom hade jag i ett sånt läge inte någonsin alls planerat om något för att finnas för barnen. Jag hade skitit högaktningsfullt och genomgående i om så världen rasat för henne.
Det läget är inget jag vill. Har aldrig varit och kommer aldrig vara. Jag kommer ALLTID ställa upp och finnas för mina barn, sen vad Moderskapet anbelanger är det mig genuint skitsamma om farstoten drabbade henne. Men barnen förtjänar två föräldrar......
torsdag 14 oktober 2010
En resa
Bil.Parkera.Gå. Checka in, flyga iluftenfrukost -> landa.
Bil. Möte.Visning.Lunch. Möte.Möte. Kaffe.Bil.Hotell.Hamnpromenad.Öl.Mat.Vin.Gott.
Sova.Vakna.Hotellfrukost.Gott.
Bil.Möte.Visitation.Kaffe.Lunch.Besiktning.Möte.
Bil.Flygplats.flyga.bokläsning.skakigalandningen.bil.barn.middag.sagoläsning.
väntan.sistanattning.somna.
Natt.
Bil. Möte.Visning.Lunch. Möte.Möte. Kaffe.Bil.Hotell.Hamnpromenad.Öl.Mat.Vin.Gott.
Sova.Vakna.Hotellfrukost.Gott.
Bil.Möte.Visitation.Kaffe.Lunch.Besiktning.Möte.
Bil.Flygplats.flyga.bokläsning.skakigalandningen.bil.barn.middag.sagoläsning.
väntan.sistanattning.somna.
Natt.
fredag 8 oktober 2010
Sanningsfrisörskan
Sanningsfrisörskan i kvarteret där jag bor
Hon snackar bort sig, och hon väljer vad hon tror
Allt går att ändra så att favören ligger kvar
man ska beskylla , och kasta skit på den man har
På morgon när hon vaknar ljuger hon en liten sväng
lika bra att hitte på nåt om dålig säng
Vem kan hon för detta beskylla tro
Hon tar sitt ex som vanligt så hon får ro
....
ett lite lamt försök att skriva om texten till "Snabbköpskassörskan" ..
nåja, det är på så vis att samarbetssamtalet hos familjerättsenheten gick sådär. I och med det var första gången behövdes väl ge en bild av läget för dem med. Och där är Sanningsfrisörskan i sitt absoluta esse ! Hon har framställt samtliga saker, händelser och måenden som om jag är den som bär det totala ansvaret för hela relationshaveriet.
Hon t o m lade ansvaret för sitt mående, behovet av terapi och sånt skit på mig. "han trycker ner mig psykiskt så hårt att jag inte orkar längre när han jämt bråkar med mig, alltid kräver en massa av mig men aldrig kan ge något tillbaka".....
Hon utelämnar medvetet viktiga saker hon själv gjort/sagt i alla situationer vilket fick till följd att hon försöker visa på bilden av att hon är den gode och snälle och jag undantagslöst är ond, elak och bråkig. Vid några tillfällen gavs jag läge att svara / förklara och det gjorde jag sakligt, icke-anklagande och på ett sätt som måste ha uppfattats som att jag står för min del av problematiken. För delaktig är jag ju, tveklöst.
Mycket tid lades till att kartlägga problem och möjligheter med Sanningsfrisörskans arbets- och studieupplägg. Hon fick förklara sig, snacka bort alla möjligheter att ändra på saker och satsade allt på att vidhålla sin linje om att hon arbetar som hon gör och det skulle bara accepteras av barnen och mig.
Barnen ja. Är inte De den centrala punkten ? Borde det inte vara kring dem och deras allt ska handla om i förlängningen ? Jo självklart. Och åter träder Sanningsfrisörskan in och slätar över mina uttalanden om umgängestid, deras uttryckliga önskan om att få spendera tid med mamma på helger. Hon anser att vardagar och helger är samma lika. Att man gör saker med barnen är det viktiga, inte när den spenderas med dem.
Det tycks inte alls vara av intresse att SE hur barnen har det i sin vardag. Denna totala rörighet kring boendet, överlämningar, aktiviteter och så vidare. Jag och handläggarna var rörande överens om att det måste till ett schema, en ordning, en struktur. Det enda hon sa då var :
- Ja, men jag MÅSTE jobba så här eftersom min ekonomi rasar annars. Studiemedlen är inte utbetalda än och jag har inget val.
I en omgång där jag faktiskt fick komma till tals, sade jag klart och tydligt att jag ända sedan förra året varit fullständigt insnärjd i hennes arbetsschema. Jag och barnen har fått anpassa hela våra liv efter henne, och det är inget jag har valt. Hon kom en dag i höstas och sa "jag ska jobba såhär, lev med det"...Men det är färdigt med det nu. Jag har aldrig och tänker aldrig acceptera att 52 helger / år är bokade av henne för "Jobb" och sen ska världen, barnen och jag dansa vackert kring detta.
I slutänden tvingades hon med hjälp av ledande frågor från handläggaren erkänna att hon var mkt beroende av mig för att få detta att gå ihop. Alltså är det också hennes skyldighet att komma med ett förslag på hur detta skall lösas. För lösas ska det och jag har ingen lust att dra detta till nästa instans...då förlorar barnen än mer än de redan gjort.
Nu ska vi tillbaka dit om 3veckor. Det ska bara gå framåt och jag tänker driva på min linje.
Förstår bara inte hur man kan ha mage att anklaga mig för allt, fullständigt blunda för sin egen delaktighet och dessutom ljuga så hårt om saker så man tror på det självt. Helt out of concept....
Hon snackar bort sig, och hon väljer vad hon tror
Allt går att ändra så att favören ligger kvar
man ska beskylla , och kasta skit på den man har
På morgon när hon vaknar ljuger hon en liten sväng
lika bra att hitte på nåt om dålig säng
Vem kan hon för detta beskylla tro
Hon tar sitt ex som vanligt så hon får ro
....
ett lite lamt försök att skriva om texten till "Snabbköpskassörskan" ..
nåja, det är på så vis att samarbetssamtalet hos familjerättsenheten gick sådär. I och med det var första gången behövdes väl ge en bild av läget för dem med. Och där är Sanningsfrisörskan i sitt absoluta esse ! Hon har framställt samtliga saker, händelser och måenden som om jag är den som bär det totala ansvaret för hela relationshaveriet.
Hon t o m lade ansvaret för sitt mående, behovet av terapi och sånt skit på mig. "han trycker ner mig psykiskt så hårt att jag inte orkar längre när han jämt bråkar med mig, alltid kräver en massa av mig men aldrig kan ge något tillbaka".....
Hon utelämnar medvetet viktiga saker hon själv gjort/sagt i alla situationer vilket fick till följd att hon försöker visa på bilden av att hon är den gode och snälle och jag undantagslöst är ond, elak och bråkig. Vid några tillfällen gavs jag läge att svara / förklara och det gjorde jag sakligt, icke-anklagande och på ett sätt som måste ha uppfattats som att jag står för min del av problematiken. För delaktig är jag ju, tveklöst.
Mycket tid lades till att kartlägga problem och möjligheter med Sanningsfrisörskans arbets- och studieupplägg. Hon fick förklara sig, snacka bort alla möjligheter att ändra på saker och satsade allt på att vidhålla sin linje om att hon arbetar som hon gör och det skulle bara accepteras av barnen och mig.
Barnen ja. Är inte De den centrala punkten ? Borde det inte vara kring dem och deras allt ska handla om i förlängningen ? Jo självklart. Och åter träder Sanningsfrisörskan in och slätar över mina uttalanden om umgängestid, deras uttryckliga önskan om att få spendera tid med mamma på helger. Hon anser att vardagar och helger är samma lika. Att man gör saker med barnen är det viktiga, inte när den spenderas med dem.
Det tycks inte alls vara av intresse att SE hur barnen har det i sin vardag. Denna totala rörighet kring boendet, överlämningar, aktiviteter och så vidare. Jag och handläggarna var rörande överens om att det måste till ett schema, en ordning, en struktur. Det enda hon sa då var :
- Ja, men jag MÅSTE jobba så här eftersom min ekonomi rasar annars. Studiemedlen är inte utbetalda än och jag har inget val.
I en omgång där jag faktiskt fick komma till tals, sade jag klart och tydligt att jag ända sedan förra året varit fullständigt insnärjd i hennes arbetsschema. Jag och barnen har fått anpassa hela våra liv efter henne, och det är inget jag har valt. Hon kom en dag i höstas och sa "jag ska jobba såhär, lev med det"...Men det är färdigt med det nu. Jag har aldrig och tänker aldrig acceptera att 52 helger / år är bokade av henne för "Jobb" och sen ska världen, barnen och jag dansa vackert kring detta.
I slutänden tvingades hon med hjälp av ledande frågor från handläggaren erkänna att hon var mkt beroende av mig för att få detta att gå ihop. Alltså är det också hennes skyldighet att komma med ett förslag på hur detta skall lösas. För lösas ska det och jag har ingen lust att dra detta till nästa instans...då förlorar barnen än mer än de redan gjort.
Nu ska vi tillbaka dit om 3veckor. Det ska bara gå framåt och jag tänker driva på min linje.
Förstår bara inte hur man kan ha mage att anklaga mig för allt, fullständigt blunda för sin egen delaktighet och dessutom ljuga så hårt om saker så man tror på det självt. Helt out of concept....
lördag 2 oktober 2010
Tidspassning ??
Jag tänker i mitt stilla sinne att en tidpunkt som anges i något sammanhang står där av en orsak. Öppettider t ex. Avgångstider för tåg/flyg/båt. Eller för den delen en starttid av något slag.
I teorin är ju tanken att den eller de som önskar delta / besöka / hänga med faktiskt har denna tidpunkt som nån form av fixpunkt och ser till att planera dagen därefter. Man ställer väckarklockor, förbereder sig och kanske till och med har en viss tidsbuffert om det behövs.
Under åren som barn och tonåring präntades det in i stackars bloggaren här att tider är absoluta. Man passar tider och sen är det bra med det. Det är respektlöst mot utfärdaren av ett givet klockslag att inte hålla överenskommet klockslag, och vill man uppfattas som en person som tas på allvar och håller vad man kommit överens om så är just Tider och Klockslag en bra sak att visa det på. Bland annat ..*s*...
Ens barns förhållningssätt till tider blir såklart en direkt avspegling av föräldrarnas. Ett visst intryck kan komma av andra också, men litet i det stora hela tror jag. Undertecknad har under åren strävat efter att visa för barnen hur mkt enklare tillvaron blir om man sätter ett klockslag och sen backar lite och försöker vara klar lite innan, så man hinner de där sista visst-fasen-jag-ska-bara som ofta inträder. Det går bättre och bättre, och särdeles imponerad är jag av dem de senaste 2 veckorna där morgon-drillen gått riktigt riktigt bra. Inte bara kommer vi iväg när vi behöver, det sker utan massa tjabbel och trassel också. Pappa-med-tidspassning har berömt och kramat om dem för detta, och de skiner upp varje gång.
Men hur blir det sen då, när moderskapet ser tider som något relativt ? En överenskommen tid är mer eller mindre +/- 15-30 min och utan knussel kan det bortförklaras med nästan vad som. Man inser lätt att när två sådana ytterligheter till personer ska försöka samarbeta så uppstår det ett visst mått av gnissel i maskineriet.
Dagsfärskt exempel..? Självklart. Barnen är ätna, påklädda och tandborstade. De var klara 8,57 för moderskapet sa själv igår att hon skola komma kl 9.
Klockan 09,28 är det ännu inget sådant moderskap i sikte. Barnen undrar, ser på klockan och poängterar tonlöst "det är för sent, klockan är långt över nio nu". Pappa kan inget annat än hålla med....
Ha en trevlig dag.
I teorin är ju tanken att den eller de som önskar delta / besöka / hänga med faktiskt har denna tidpunkt som nån form av fixpunkt och ser till att planera dagen därefter. Man ställer väckarklockor, förbereder sig och kanske till och med har en viss tidsbuffert om det behövs.
Under åren som barn och tonåring präntades det in i stackars bloggaren här att tider är absoluta. Man passar tider och sen är det bra med det. Det är respektlöst mot utfärdaren av ett givet klockslag att inte hålla överenskommet klockslag, och vill man uppfattas som en person som tas på allvar och håller vad man kommit överens om så är just Tider och Klockslag en bra sak att visa det på. Bland annat ..*s*...
Ens barns förhållningssätt till tider blir såklart en direkt avspegling av föräldrarnas. Ett visst intryck kan komma av andra också, men litet i det stora hela tror jag. Undertecknad har under åren strävat efter att visa för barnen hur mkt enklare tillvaron blir om man sätter ett klockslag och sen backar lite och försöker vara klar lite innan, så man hinner de där sista visst-fasen-jag-ska-bara som ofta inträder. Det går bättre och bättre, och särdeles imponerad är jag av dem de senaste 2 veckorna där morgon-drillen gått riktigt riktigt bra. Inte bara kommer vi iväg när vi behöver, det sker utan massa tjabbel och trassel också. Pappa-med-tidspassning har berömt och kramat om dem för detta, och de skiner upp varje gång.
Men hur blir det sen då, när moderskapet ser tider som något relativt ? En överenskommen tid är mer eller mindre +/- 15-30 min och utan knussel kan det bortförklaras med nästan vad som. Man inser lätt att när två sådana ytterligheter till personer ska försöka samarbeta så uppstår det ett visst mått av gnissel i maskineriet.
Dagsfärskt exempel..? Självklart. Barnen är ätna, påklädda och tandborstade. De var klara 8,57 för moderskapet sa själv igår att hon skola komma kl 9.
Klockan 09,28 är det ännu inget sådant moderskap i sikte. Barnen undrar, ser på klockan och poängterar tonlöst "det är för sent, klockan är långt över nio nu". Pappa kan inget annat än hålla med....
Ha en trevlig dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
