Att Sluta är att Börja

Det var inte så svårt egentligen. Har lagt av 2 gånger tidigare men återfallit pga svag karraktär och så vidare bla bla. Ursäkterna för att återta är lika många som rättfärdigandet att INTE sluta.

Nåja, jag har gått och lurat några veckor på vad som hindrar mig att sluta denna gång. Ingenting förutom att det smakar gott att snusa fortfarande. Samtidigt tycker min nya Kärlek ingenting om just detta, således fanns där bara en parameter kvar. Den visade Kärleken upp så fint förra veckan så. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att 10k är mycket pengar per år. På Snus.
Alltså.
Jag behövde lite precis 1 dygn på mig att rekapitulera den mentala verktygslådan från boken jag läste sista sluta-röka-svängen. Hitta mitt mantra, prata med mina närstående inkl kollegorna och sen var det bara göra det.
Slängde sista dosan snus på natten 13:e Januari. Således är det dygn 4 idag. Detta känns så bra så det är fånigt, men samtidigt har det kliat i fingrar och hjärna . . men jag gav mig fan på att inte mata "det lilla monstret" mer . . och så får det bli.

Ser fram emot att Börja få mer pengar över, att Börja må bättre, att Börja det liv man borde Börjat för så länge sen . . . helt enkelt : jag slutade för att Börja. Leva. Igen.

Fast den kloke, eftersmarte och genomvise sa ju : varför tog Nikotinmonstret tag i mig alls ? Det hade ju aldrig behövt slutas med något sådant om man aldrig börjat.
Well, true from all possible aspects. Men också lätt att vara efterklok.

Nae gott folk, det blir till att se detta som att man gått omkring i för trånga skor allt för länge. Det var skönt att ta av sig dem och vifta på tårna igen . . :)

Första stapplande stegen . . .

Projektet "Klara själv" är igång. Man kan säga att det fick sig en rivstart när alla 3 fick varsin legosats att bygga. Storlek efter ålder så att säga. Pappan fick hjälpa minsting en hel del medans store sonen satt och åmade sig över hur besvärligt det var att leta delar. Pappa muntrade uppåt genom att påtala existensen av samtliga delar i den högen som var så fint ordnad framför honom. Det gick sådär för store. Men under tiden pysslade tösan med sitt. Byggde, fixade, fipplade och vips var hon halvvägs. Och så ska man veta att det var första gången hon alls byggde lego efter manual såvitt jag vet. Klart imponerande och även om det blev lite fail med store´s bygge så var det lärorikt minst sagt.

Sedemera fortsatte detta ut i vardagen. Helt plötsligt fann sig barnen fixandes saker själva som de förut inte gett sig inpå. Helt klart nyttigt och dessutom märks det en kvick skillnad i hur de approachar problem.
Ja, storen är lite av ett undantag då eftersom han tycks öppna samtliga utmaningar med att se problemen och inte lösningarna. Dessutom suckas det lite när han inser att han ska göra saker själv, på riktigt. Här krävs lite mer mentala verktyg i längden. Pappa Filur filurar på hur det ska ske . . har några uppslag.

Saknaden efter sin mamma tar ut sin rätt på minsting och tösan mest. Det är lite gråt, lite frågor och massa kramnödighet. Helt ok, man måste få känna och tycka. Bekräftelse och stöd finns det massor av hos pappan och även de enklaste frågorna är ju legitima och ofta även de mest viktiga att prata om.

Ha ! Prinsesspappa får jag titulera mig periodvis. Här måste man tydligen kunna göra håruppsättningar, måla naglar, sminka och sminka av. Fixa och dona så liten tösa blir fiiiiiin prinsessa. För fin måste hon ju få vara, särskilt när det skulle gås på nyårsfest. "Shit" säger pappan, det här var lite nyheter för honom.
Men skam den som ger sig. Man får konsultera lite kunnigt kvinnoskap och suga i sig av tipsen och erfarenheterna. Man kan nog säga att det var en dimension av pappaskapet som kom lite oväntat men samtidigt egentligen naturligt. En tösa måste ju få vara tösa, även hos pappa.

Rutiner, ordning och struktur. Hållbara och repeterbara sådana och en beslutsamhet i ödmjukhet renderar sedan i något som bara kan kallas "Fungerande vardag". Så jädra skönt att ha sådant i bruk. Mjukstartat denna vecka men nästa går vi skarpt och då blir det till att se att det finslipas lite här och där. Inte för att uppnå perfektionism men mer för att i planering och förberedelser undvika pappans stress-trigger no1 . . dvs tiden på morgonen. Är den under kontroll lirar i princip allt annat.

God kväll.

Det Nya Året . .

Det är ett nytt år fullt med möjligheter. Att saker inte blir som man tänkt och planerat hör till vardagen och i rådande läge är detta något som jag och barnen blivit oerhört påminda om. Men det kommer gott ur detta med, det är jag säker på.

Just nu bygger minstingarna koja och hinderbana av lite stolar, filtar och sånt. De verkar absolut ha hittat något som de kan samarbeta kring. Att den store spelar DS är i sammanhanget fullt normalt... :)

Det nya året kommer innehålla en ganska viktig rubrik som får, förhoppningsvis, positiva konsekvener för de små härliga liven. Anpassat till respektive barns ålder och kunnighetsnivå skall vi köra "klarar själv" på så gott som allt. Här ska testas, lösas utmaningar och lyckas med saker på egen hand. Behöver jag berätta varför ? Nä, tänkte väl det.

Den siste curlingföräldern är inte född än, men jag är ju inte en sån heller så det oroar mig egentligen inte. Men nånstan inom mig ropar en röst och säger "de behöver dagliga utmaningar, du kommer vinna massor i längden.".

Kom att tänka på en sekvens från filmen "National Treasure" där N.Cage´s rollfigur påtalar för någon att Thomas Edison behövde ca 2000 försök innan han lyckades få till en glödlampa. Fast han sa också att han inte hade misslyckats 2000 gånger, det var väl snarast så att han kommit på en herrans massa sätt att INTE göra glödlampa på.

Word !

Gott Nytt År för de som inte hört det än.