vända kappan igen !

....lugnet före stormen. Så har det varit några veckor, moderskapet hade kommit med ett schema för barnens boende och bara en vecka in i det lade hon av. Sade upp sig typ. Man kan tydligen det om man vill. Sen hörde hon inte av sig till barnen eller mig på 1 månad (bortsett från massa tjafs och gräl om pengar, krav och förtäckta hot om div konsekvenser om jag inte gjorde som hon sa). Det kom t o m ett formellt brev om saken till myndigheterna att vårdnaden var medgiven mig.

Det var med häpnad och förvåning man satt där och svalde begreppet "ensamstående småbarnsförälder" . . men det fick gå. Vad var alternativet ? Inget . . jag tänker aldrig svika mina barn.

Men sen återkallades detta medgivande för några dagar sedan. Ett mycket märkligt förfarande särskilt som skälen till detta endast är en samling strunt toppat med några feta lögner. I en vårdnadstvist är tydligen allt tillåtet, särskilt när man tappat fokus på barnen och bara agerar för att skada och smutskasta den andre föräldern.

Moderskapet har fått sin beskärda del av smutskastningen men inte från min sida. Däremot av omgivningen där de flesta vänt henne ryggen. De vet vad hon gjort hon de har satt sina gränser för vad man accepterar.
Jag å min sida har iofs mötts med förståelse och en ryggdunk. "Kämpa på" - "säg till om det är något vi kan hjälpa dig med" . . .såna saker.
Smutskastningen av mig har moderskapet aktivt ordnat genom sociala medier och en herrans massa sanningsförvridningar gentemot myndigheter och andra instutioner som det snackats med under våren. I varje givet läge har hon vrängt allt så att hon är ett offer och jag gjort detta med avsikt att sänka henne likt en u-båt från 1941. Det gör hon för att hon ÄR sån. Hon har alltid vridit om sanningen till en egen modell, alltid krävt av omgivningen att den skall acceptera hennes synsätt, för görs inte det är det absolut fel på omgivningen och inte på synsättet.

Inom kort kommer detta klubbas. Det är på tiden, vi måste få komma till avslut nu. I alla fall måste det sättas en absolut gräns för vad som skall gälla, vem som skall ha ansvaret. Och dessutom skall det komma upp i dager hur HON agerat, beslutat och snackat . . . för när detta tydliggörs kommer det också synas vart hennes fokus hamnat.

Moderskapet har tappat barnen, hon känner dem inte så bra längre och hon gör inga insatser för att ta kontakt med dem. Hon gör inga aktiva insatser för att visa att hon vill träffa dem. Hon gör absolut inget annat än att sköta sig och sitt. Faderskapet undrar hur moderskapet resonerar när ALLT detta påstås vara hans fel. . . .