Long time - no write

det har varit upps and downs. Barnen fick börja träffa och även bo hos sin mamma i början på och i mitten av februari. Det fungerade bättre och bättre.

Dock vägrade hon fortsättningsvis skriva på några boendepapper hos familjerätten. Det blev för Pappan att ta kontakt med advokat och påbörja det.
Detta slutade med att moderskapet bröt ihop igen och har skrämt upp barnen så till den grad att de fått minnen med sig som inga barn ska behöva ha. Åtskilliga resurser är nu inkopplade för att stabilisera deras tillvaro, få kontroll på saker och påbörja fas 2 av processen. Tyvärr kommer detta innebära att de inte får träffa sin mamma på ett tag, max prata i telefon med henne. Men inte än.

Ja, det här vart en pärs av svårjämförliga mått. Ja, det är skittrist att det gick såhär. Men barnen i första rummet och då får ALLT annat stå tillbaka.

Förlåt mina älskade små för att jag inte tidigare såg hur detta kunde blivit. Jag gjorde allt jag kunde för att, i tron om att moderskapet skulle klara av detta bättre än förr, skapa en trygg och säker tillvaro för er med bästa tänkbara förutsättningar. Det sprack, och för detta får jag ta mitt ansvar.

Förlåt min kärlek för att jag inte kan vara mer tillgänglig. Vi vet båda två att man måste prioritera och oavsett hur saker är så kan jag inte prioritera annorlunda. Jag vet också att du om någon förstår detta men det gör mig ont att vi inte fick en vettig chans att bygga på vårt.
Vår tid kommer, jag är säker. Den är bara inte nu.