torsdag 29 september 2011

LCHF och bonus med det

Jag har löptränat genom åren. Som mest var det 3 ggr / v men det var innan skilsmässan när man turades om på kvällarna när barnen somnat. Efter det blev det 1 pass i veckan kanske, beroende på när barnen bodde hos mig. Det stora bekymret har alltid varit att jag får håll efter kort tid. Även med gedigen uppvärmning, inte-äta-innan och pinne/sten i handen . . . har testat alla på markaden kända tips och tyvärr har inget funkat tillräckligt bra.

Efter sommaren iår började jag lägga om min mat. Jag var less på segheten i kroppen, magen som kändes som en airbag och byxpar efter byxpar kändes trånga.
Det blev att snacka med de som jag känner och som kan sånt här, läsa in sig lite och sen hitta en bra grej för mej. En steg-vis LCHF-om ställning blev det som jag kände skulle funka för mig. Först rök kolhydraterna och sen efter ca 4 v skruvades fetthalten upp i maten. Det var lite jobbigt i början med magen som sade ifrån försiktigt men det gick bra ändå. Idag säger kroppen inget annat än "tack" om detta... :)

Och så träningen. Vardagsmotion är ett måste oavsett vad man gör och jag lade in lite extra basic hemma-träning för att hålla detta igång. Det har varit jätteskönt och jag upptäckte snart att man på nåt vridet sätt saknat träningsvärk . . .
Häromkvällen kom så den stora överaskningen. Jag gav mig ut på en löptur för att få känna på den delen. Visste att vågen visade på -2,5kg så det var väl i hopp om att det skulle gå smidigt...

VILKET LÖPPASS ! Kroppen kändes lätt, "på" och det bara flöt iväg. Som vanligt väntade jag mig att få håll efter ca 10 min (tempot är avgörande när det kommer) . . . men det kom aldrig. Hur jag än drev på mig själv blev där inget ont i magen och ju längre tiden gick desto mer fylldes jag av en nästan euforisk känsla . . . .. LCHF gjorde att håll försvann ?? Kunde det här vara så ?
Jag ägnade de sista 10 minuterna på löppasset åt att återigen försöka provocera fram hållet men icke så. Efter nästan 40 min var jag ändå färdig i kroppen för dagen så hem styrdes kosan.

Allt slit med detta är värt det. Verkligen. Och t o m om det vore så att jag inte gick ner mer i vikt (vilket ändå inte är huvudsyftet för mig att äta såhär) så skulle jag fortsätta med denna ät-variant för att slippa håll när jag tränar. Så enkelt är det.

Den här hösten och vintern kommer bli intressant och spännande.... :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar