Jag älskar dig pappa !

De senaste 2 veckorna har barnen varit både glada och spralliga samt lite stundom ledsna och betänksamma. Dagis/fritidsstart efter sommarlov var väl en orsak till det hela. Mycket prata o krama har det blivit och all tid med mig har jag försökt hålla planerad för aktiviteter eller sysselsättning.
Stora sonens födelsedag kommer snart och årets presentlista var inte nådig.. :) men den är nerskalad till lite mer hanterbar nivå nu. Han kommer bli nöjd och belåten ändå...

Jag får höra oftare och oftare just som rubriken säger. "Pappa, jag älskar dig" kommer spontant från alla 3. Pussar, kramar, gos-behov på kvällarna....alla dessa signaler och tecken på att de mår relativt bra i det som är och att de faktiskt genuint tycker om mig och så som vi har det.
Egenkritisk som jag kan vara känner jag att det varit lite mkt tjat på mig i omgångar, vilket gör att jag jobbar konstant med att hitta nya vägar att förhålla mig till detta. Tänker mig att jag blir tjatad på och hur hade jag reagerat..? Jo, såklart med en Jag-skiter-i-dig-inställning tillslut. Så nya sätt att förmedla vad man tycker eller hur man vill ha det hemma kommer smygande hela tiden. Det är skönt som sjutton när små ändringar i kvällsrutiner ger direkt resultat av mindre tjat från mig, mindre tjafs från dem ( småttingar vill ju aldrig sova, det är ju förlorad lektid :) :) )

Utflykt till skogs i söndags. Många kossor i en hage, lite lagom med blådbär och 2 svamp. Mer än så fanns där ju att bjussa på men barnen tyckte krabaten här nere var roligast. De ville ta hem honom... :(

Livet ler mot mig och barnen, jag ler tillbaka !