Positiviteter . . .

Att välja glädje. Man har det valet.
Att fokusera på det positiva är lättare sagt än gjort. Man har hört det så många gånger, men hur svårt är det inte att omsätta i praktiken.

Att ställa om sig till fokus-på-positivt är en lång process, och jag påbörjade min redan våren 2009. Efter att ha fått gå steg 1 Ledarskap för idrottsledare började jag fundera på i hur många lägen man kan förbättra saker genom att sätta det bra i centrum och ta energin därifrån för att processa det dåliga.
Det hände nog inte så mycket de kommande månaderna, inget som jag märker nu i alla fall.
Sen kom en skilsmässa, flytt, allmän kalabalik i tillvarorn under en ganska lång period. Där och då var det svårt som fasiken att hålla fokus vill jag lova.

I våras gick jag steg 2. Mycket komplement till steg 1 och en hel del nytt. Det var som en boost för mig, jag började på allvar jobba med att må bra, vara glad, känna positiv energi och låta den negativa hålla mig bunden så kort tid det var möjligt.

Jag kan idag sitta här och skriva, med handen på hjärtat, att det är enorm skillnad nu jämfört med våren -09. Nu kan jag börja se och märka skillnader, samt även inhämta en del kommentarer från nära och kära. Det kvittot skall inte underskattas.

Dock.
Förra söndagen inträffade en sak som verkligen bekräftade detta för mig.
I korta ordalag : Vi hade tävling med knatteledarna på golfen. En av medspelarna på golfbanan slog bort sig på 16:e hålet. Han hade ett bra resultat på gång och blev ganska irriterad på att han nu inte såg chansen vara kvar. Han hade sabbat den.
I enkla ord sa jag till honom på väg till 17:e utslaget ungefär såhär : " Men hallå, vi har 2 hål kvar. 2 lätta hål, flaggan står kort på detta och du har alla chanser att sätta bollen nära där. Sen är det 18:e och det är banans enklaste hål, eller hur ?. Sätt dessa 2 hål och du har fortfarande gjort allt du kunde. Skit i vad som hände på förra hålet, du fattade ett iofs dåligt beslut men nu får du göra det bästa av vad vi har kvar.".

Han satte 17:e klockrent. 18:e iofs halvmissat inspel men likväl räddade han upp sin score och sänkte sitt handicap.
Själv reflekterade jag inte över det där och då. Det var en 30min senare när alla som spelade denna "tävling" satt och käkade och vår team-leader Ms L gjorde som vanligt, frågade vad som varit bäst under dagen (hennes standardiserade återkopplings-strategi).
Samtliga utom min medspelare nämnde något från deras egen runda. Men min medspelare satt smått dämpad och tittar upp, ser mig i ögonen och säger:
- Tveklöst "pappa-heltids" pepping efter 16:e. Jag hade gett upp men han tog ner mig igen och jag avslutade så bra jag kunde göra. Utan det hade det gått åt pipan antagligen. Tack! .

Utan att överdriva någonstans, är detta något jag kommer lägga i min "måbra-bank" och använda för att själv peppa mig om jag behöver. Det kändes så otroligt skönt att ha gjort någon glad och hjälpt till, när jag själv såg mina ord som tämligen självklara.

Dagens mening : man ska aldrig ge upp, även om det ser lite dunkelt ut ibland.