Djupdyka i ytlighet ?

Det är så skönt att lyssna på folk. Egentligen spelar det ingen roll om det är någon man träffar ofta eller sällan. Att bara lyssna har många gånger medfört att jag fått mig ett skratt, en tankeställare eller bara undansluppit mig en suck.

De för mig helt okända Slipsnissarna som vid ett lunchbord och i detalj dissikerar deras kollegors morgonrutiner och (o)diciplinerade sätt. Efter ca 15 min hade de inte gjort annat än bekräftat sin egen perfektionism. Det bara sprudlade brist på självinsikt . . det är nämligen min tro att ingen är perfek (dvs alla har något eller några saker de absolut inte är bra på). Vore dessa slipsnissar undantaget vet jag iaf vart de jobbar... :)

Man kan ta kollegorna också såklart. De där man ju de facto måste acceptera på nån form av basnivå just för att arbetslaget skall fungera. Specifikt 2st 40+ tonårsmammor idag.
En stunden på dagen snackas mode, matlagning och smaken på den där såsen som var "såååå god så jag bara doooog" , medans till eftermiddagfikat satt man och lyssnade på en iofs föräldraerfaren mamma som predikade brett om hur man skall göra, att stora barn ger stora problem och små barn ger små problem. Sist men inte minst måste det nämnas att man då och då, även i yrkesrollen, åker på "Jag-är-äldre-och-vet-bäst-ingen-protest"-attityden från en av dem. Felfri, självgod och helt makalöst duktig på att inte lyssna...

Och så får man ju inte glömma bort de lumpen-mogna grabbarna som står och tävlar om vem som har ballast app i androiden, hur många bira de ska häva på kvällen och att Anna minsann sög bättre än Emma, samt att Frida ju har tagit den i 2an med Jonte men sen gjorde de slut och nu går Jonte hos psykolog för han fixade inte att deras 3 veckor gamla förhållande sket sig.
Samtidigt som denna harang framförs röker den ene, snusar en annan och en tredje kille är på 10 min inne och tömmer sin 2:a Redbull.
Grabbarna har ett språk som är under all tänkbar kritik. Ord och meningar är närmast slumpmässigt hopsatta och man får lirka lite med öronen innan man begriper. Omgångsvis är det knappt ens ord, mer gutturala läten som ingen vuxen begrep. Att det är kodspråk är nog närmast självklart.. :)

Jag gillar språk. Svenska i synnerhet men har även en förkärlek för dialekter och olika språkliga kontexter. Konsten att behärska ord och meningar är inte bara smått underhållande, det är även nyttigt att i vissa sammanhang kunna ändra hur man uttrycker sig. Jämföreleser som typ när man pratar om något juridiskt eller om man står och snackar film med en kompis. Det ÄR skillnad och där är det, tycker iaf jag, både kul och bra att kunna växla med kontroll.
När man lyssnar på andra människor kommer det nya dimensioner av just språkbruk ibland. Allt sparas inte i skall´n, men emellanåt.
Språklig utveckling är ett kapitel för sig. Mentorn och vägvisaren för mig är bl a Fredrik Lindström som är både underhållande och mycket kunnig på just detta.

Vore jag inte det är är, kanske jag skulle varit nåt annat ? :)
Man kan ha hobbies. En billig sådan hos mig är att skriva, det hjälper i höstmörker såväl som i sommarsol.

Trevlig helg.