på en sekund . . .

Som pappa till 3 fartfyllda barn gäller det att hitta en perfekt balans mellan hjälpa, informera, varna, förklara, hindra och uppmuntra. I de spridda åldrarna 8 år , 5 år och 3 år blir det ju stora syskonet som kan mer och vågar mer och de mindre syskonen gärna tar efter såklart.
Allt detta är på gott och ont tycker jag. Det är naturligt att se på andra hur de gör och ta efter. Vaksamheten som förälder träder ikraft när efterapandet inte är till godo utan snarare en risk.
Föresten, jag är ingen hönspappa. Tvärtom egentligen, jag uppmuntrar att mina barn testar nya saker och hjälper dem gärna att prova. Men säkerheten går alltid först så hjälmar, skydd och hjälpmedel finns naturligtvis och de bara SKA användas.

Man kan inte skydda sina små från varenda snubbling, vurpa, gren eller pryl. Det är ständiga småblesyrer och plåster går åt. Många barn gör sig illa på de mest häpnadsväckande sätt men oavsett så får man ju trösta, fråga vad som hände och se om man kan undvika dem nästa gång genom att göra på nåt annat vis.
Men det är ju också en del i livets skola...även barnen lär sig ju vad som är lätt, svårt, säkert och farligt. Så länge de får testa på saker och har hjälp när det som just nu testas kanske är lite ovanför deras normala kunnande. Å andra sidan, hur skulle en människa utvecklas om den inte provade på nya saker nån gång ?

Min minsting...testar alla tänkbara gränser han kan komma på. Det ligger dels i hans utvecklingsfas och dels i att han har 2 storasyskon som gör saker han vill kunna. Iom vädret har vi varit och badat hela föregående vecka. Störste sonen hoppar och dyker, simmar själv osv. Dottern hon har armpuffar och är där hon bottnar, doppar inte huvudet "för jag vill inte ha vatten i näsan" och ...well, minstingen har sin simring. Denna simring har gett honom en falsk trygghet verkar det som, väldigt fort märkte jag att han gärna paddlar efter storastystern. Och kommer han ut där han inte bottnar så skrattar han bara o säger "jag kan simma".
Denne lille krabat håller jag således på max 2m från mig och under ständig uppsikt. Den falska tryggheten i en simring bekräftades...

Han och dottern lekte på stranden igår efter en fikastund. De hämtade ibland vatten i en vattenkanna. Jag stod med en annan pappa och pratade, vi hade gemensam koll på de totalt 6 småbarn vi hade i och omkring vattnet. Ser hela tiden mina 2 minsta och tyckte det var ok med dem där, de var ju trots allt 5m från vattnet och jag stod ytterligare 1,5-2m bakom.
Det tog mig ca 5 sek att spana ut mot bryggan och få se störste sonen där med en kompis. När jag åter tittar mot mina små ser jag ryggen på lillkillen, på väg ut i vattnet. Det tar mig ca 1 sek att inse att det verkligen är han och att simringen är kvar där jag står.
Keps o solglasögon far bakåt samtidigt som jag springer rakt ut i vattnet efter honom. Just som jag kommer ut och är 1m från honom når vattnet honom till bröstet, han tappar balansen och kommer ner under vattnet. Samtidigt kommer jag ner med händerna och får tag i honom, drar upp honom och får se rädslan i en 3-årings ögon, gråten och känna hur hans puls skenar.
Vi gick innåt stranden, jag kramade honom och frågade om han var ok. Det var han. Men han sa "jag blev rädd". Jo tacka fan för att han blev det....det blev man ju själv också tillslut.
Efter en stund hade han lugnat ner sig, fick lite saft och en kaka. Pappa påminnde honom om att man aldrig aldrig aldrig får gå ut i vattnet utan att jag är med, samt att simringen alltid alltid ska med. Annars får man inte vara där och leka. Han lade huvudet på min axel och sa "pappa, ja älka dej"...och fick såklart samma fina ord tillbaka.

Insikten kom senare på kvällen (efter VM-finalen för att vara precis). Helvete vad nära detta var! Onödigt nära och ansvaret är mitt och ingen annans såklart. Jag borde nog stått längre ner vid vattnet, hindrat honom innan han gick i utan simring. Det är en del i mitt jobb som pappa och jag kommer definitivt justera mitt agerande / beteende framöver när jag är själv med barnen. Inte så att de inte kommer få bada, eller att jag tänkte klä in dem i uppblåsbara saker så de flöt omkring utan rörelsemöjlighet. Barnen ska inte bli hindrade eller rent av straffade för att jag behöver höja nivån på säkerheten ett snäpp..

Det blir bra att hålla sig paus från stranden idag (läkarbesök med dottern). Få lite perspektiv på detta..

Ha en god dag...