när det är olika i bas-form...

....ställs många saker på sina ändor. Eller heter ändar? Änder? Nåja, språkteknisk analys får bli en annan dag.. :)

Att umgås med en annan vuxen utan sina respektive barn kan ju bli hur bra som helst eller inte. När det väl stämmer bra kemimässigt så är ju steg 2 att låta barnen träffa varandra och den andre. Således...så blev konceptet semesterdejting etablerat. För att som kompisar åka gemensamt till barnvänlig aktivitet och se hur saker fungerade mer i nära läge så att säga.

Nu uppenbarade sig under denna resa ett antal saker som absolut ställer saker på annan kant. Såna basiska moment som grundsyn på regler för barnen. Tider, omställningar och vad man gör/inte gör i samspel med andra barn. Och även det faktum att man som vuxen i ett sådant läge har och skall ha rätten att på ett schysst sätt tillrättavisa samtliga närvarande barn om det är något som inte görs på snälla vis. Slagsmål t ex...eller att påpeka det olämpliga i att kasta mat, riva servetter eller bara i allmänhet bete sig bläigt i matsituationer.

Efter en hel massa små sådana här indicier har undertecknad kommit till insikt i att denna dejtingvariant var väldigt lärorik, men att dejtobjektet inte går ihop med en själv. Och inte dennes barn heller för den delen.

Nu kanske den oinsatte tänker "well, det är ju barn, alla är olika. Ha lite tålamod så löser detta sig säkert".
Jag får nog påstå att hur jag än vrider, vänder, tippar, tiltar eller snurrar detta så kommer dessa grundläggande synsätt inte kunna samexistera i en framtid. Eller, jo på varsitt håll i denna stad levandes varsina liv. Men inte mer än så. Det stannar på denna kompisnivå.

erfarenheterna jag lagt mig till med är att jag själv håller en förvisso hård linje med reglerna för barnen. De regler som finns dvs. Ansvar, frihet och rätten att upptäcka saker, lära, testa och experimentera kvarstår. Men i vissa givna sammanhang måste det sättas ramar, annars förfaller familjestabiliteten till total anarki. Det kan inte få gå åt det hållet.
Och när man möter någon som har HELT annan syn på just dessa saker, då inser man hur viktigt det är att faktiskt stå på sig och våga lita på sin egen magkänsla. "jag gör rätt i längden" är ett begrepp som inte är taget ur luften i mitt fall.

Jag kommer nog få anledning att skriva mer om detta, det lär ta några dagar till innan jag är klar-processad med det.

Hur som haver så åkte jag iaf och badade på bästa stället med ungarna idag. De stormnjöt, plaskade och lekte i flera timmar. Kändes jätteskönt när minstingen själv kom och sade "pappa, va e min badring? Jag vill bada, kom nu".
Visar på att han lärde sig sin läxa där förra veckan, han minns mkt väl hur obehagligt det var att plumsa utan flythjälp. Så pappa känner sig lite trygg igen i detta med.
Glassen smakade förträffligt hemma sen vill jag lova... :)