Grymt imponerande barn har jag !

Lite smått oplanerat blev vi idag iväg på cykeltur till en närliggande plats. Eller, närliggande är kanske att ta i då det tar 10 min med bilen dit. Då jag ju int har nån bil fick vi vackert hoppa upp på cyklarna och trampa oss fram.
Tror inte ungarna var HELT med på att det var 1h cykling ahead. Men de kämpade på utan gnäll, vi hade massa snack för oss längs vägen och de visste att det vankades god mat när vi kom fram. Nån smärre vurpa utan stora skador skedde, och väl framme fick de mat i sig.
Sen lekte vi med de vi hälsade på en bra stund, hade trevligt värre.
Tanken slog pappa att vi kanske skulle ta tåget hemåt och sen korta ner cykelreturen med ca 85% men när jag frågade ungarna om vi skulle trampa hemåt så var de ganska snabbt uppe och redo.
Hemresan var lite segare, vi fick stanna för vila och vatten lite oftare. Men inget gnäll ändå, inte ens av tösabiten som jag nästan väntade skulle få lite motvillighet i benen.

När vi väl kom hem väntade deras mamma på dem och det blev kramkalas såklart. Vi åt sen middag hos mig medans hon handlade, och innan vi skildes åt fick barnen så mkt kramar, pussar och beröm av mig för deras uppträdande under dagen.
Jag har aldrig varit så stolt över mina barn som jag är idag. Imponerad över deras motivation, ork och hur väl de trivdes där ute. Stolt över att det helt utan incidenter med andra trafikanter gått att cykla, ta sig över övergångsställen och hålla ihop under turen.

Blir till att fixa lite packväskor till cykeln, planera en dag när vi cyklar en bit till en badplats t ex och sen får njuta av både turen, badet och glassen. Det här gav mig mersmak. . . !