Hundarnas himmel välkomnar henne !

Med tunga steg och en stor klump i halsen gick jag idag in till veterinären. Hennes sista promenad, hennes sista nosande på det som antogs vara en snygg manlig jycke. I väntrummet satt vi och det var en bjäfsig hanne där med sin snacksaliga matte. Utanför gnällde en stilig Dobberman
"knip tyst kärring" tänkte jag, låt mig ha mitt moment här nu. Du vet ju iofs inte vad som ska ske du heller, men va fan...jag bryr mig väl inte om din systersons nya badleksaker...

Hon satt där mellan mina ben så lugnt. Stilla. Inte ett endaste tecken på att vara medveten om att "slutet" var nära. Jag kelade, kliade och myste med henne, kände hennes päls mellan mina fingrar och insåg hur mycket hon har betytt för oss trots allt. I lite mer än 4 år har hon bott med oss och hur det än var tänkt då blev det såklart inte så. Alla promenader, alla lekstunder ute i skogen, alla gånger man bett stora sonen om snabb hjälp med en kvällsprommis när man ska borsta tänderna på de minsta....allt det är nu förbi.

Det är tomt i lägenheten nu. Jag försöker förstå att jag inte behöver gå ut ikväll med hunden. Eller imorgon bitti heller för den delen. Jag gör mitt bästa för att rättfärdiga slutet för en 7-årig fysiskt frisk hund vars största behov var att få vara med, nära och ha sällskap. Det näst största, den hundmässiga utmaningen, jobbandet och att få springa fri lyckades vi med måtta att uppfylla men bara i perioder. Att hon alls fått fortsätta bo med oss har handlat om att varken jag eller xet velat konfrontera våra egna rädslor och fördomar.
Omplacering går inte med hundar som har psykiska issues, och därav var det slutliga beslutet idag både befriande och tungt. Befriande för att det fattades, tungt såklart för att en familjemedlem är borta nu och nästa steg i det hela är att ordna för barnen så de får fina minnen i behåll av henne.

Älskade, du vilar nu i frid i din himmel. Hoppas godiset regnar, leverpastejen står uppradad och köttbullarna svärmar över er vid varje stolpe, rot och stubbe du ser. Minnena av dig tar vi tvåbentingar med oss så länge vi lever.