Det skenade iväg till en närmas formidabel sammandrabbning denna vecka. "Samarbete" är uppenbart enkom så när andra gör som hon säger. Gör man inte det saboterar man samarbetet. Och dessutom går hon från sakdiskussion till rena personangrepp såfort fakta talar emot henne.
Det blir till att koppla in Familjerätten och söka stöd i att nå en uppgörelse den vägen. Jag har förhållt mig till henne och hennes alltför länge (varit för snäll?) men det upphör nu. Jag tänker inte rubba mig i vad jag anser är bäst för barnen långsiktigt. Jag tänker absolut driva på en skriftlig uppgörelse för att det är det enda som kan fungera även med henne.
I alla dessa smutskastningsförsök har jag (lite stolt är jag allt) faktiskt bara blivit arg en gång på riktigt. I övrigt har jag försökt vända tillbaka till sakdiskussion för att jag vet att jag är trygg i mig och mitt, jag behöver inte ifrågasätta mig själv på något annat vis än att "är det jag gör det bästa för mig och barnen". Allt annat är helt ointressant.
Stödet jag har har från vänner, kollegor, familj och även handläggarna på familjerätten är genuint och starkt. Det gör mig orubbligt trygg i att det här kommer lösa sig bra för barnen och även få struktur och ordning för mig o deras mamma.
Söndag, frukost.
*signing off*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar