Stå för det man gör

min blogg-vän skrev igår ett kanonbra avsnitt om det här med valet, åsikter och att stå för det man tror på. (http://lappliisa.wordpress.com/)

Jag tänkte spinna vidare på bastemat. Åsikter och att stå för det man gör / säger.

För att ha en åsikt är det ju klokt att ha sett eller hört/läst om det man har en åsikt om. Därav anledningen till att jag faktiskt tittade på den där nya skandal-reality-såpan "Kungarna på Tylösand". Jag vill tillägga att jag inte är särskilt känslig av mig vad det gäller tv-program och hur deltagare ibland kluddar till det och kanske inte är helt medvetna om vad konsekvenserna blir.

Nåja, nu ska ju sägas att det blivit ett klart råare format i genren "underhållning" i allmänhet och kanske sådan som riktar sig mot den yngre tittarskaran i synnerhet. Big Brother var revolution på sitt sätt när det kom men där fanns i de första säsongerna en genomtänkt tanke i att psykologiskt studera hur vanliga människor beter sig i en sådan speciell miljö det var. Steg för steg tappade de kontrollen över också det programmet som succesivt övergick till att bli supa-ligga-bråka-arrangemang. Från produktionshåll såg man väl att nakna kroppar, fulla ungdomar och låsta dörrar gav höga tittarsiffror och mkt mediaplats i övrigt. Det övergick lite till att på maximalt sätt sätta deltagarna i situationer där de gör bort sig och få detta dokumenterat.

Nu har man alltså tagit detta ett steg längre, och går redan från start ut och säger att detta program är förbi de gränser vi sett tidigare. Värre, smaskigare och mer fylla och sex. Det säljer ju, så varför hymla om det? Detta är det enda som jag kan tycka är ok hanterat av skaparna.

Nu då till kärnan i dagens tankespår. Deltagarna.
Hur ska de om 15 år kunna se tillbaka på detta upptåg, förklara för sina resp partners, barn, vänner och arbetskollegor varför de deltog och dessutom vara människor nog att stå för sina handlingar. Man kan inte skylla på "jag var för full"...de har ju gjort ett aktivt val att var med. Men där tror jag det har skett en fundamental förändring många ungas syn på vad som är relevant i livet. De tycks gå efter devisen "syns man inte på AftonLögnen och hExpressen så finns man inte. Svina, grisa, bete mig som skit så får jag i alla fall uppmärksamhet och det är ju bättre än inget alls".

För min del, och det jag även bit för bit har med i diskussion med barnen (främst min store son nu då) är att man faktiskt ska kunna se tillbaka på sitt liv när man blir äldre och stå för vad man gjort, stå för den man är. Har man gjort valen själv är det ju bättre att förklara och stå för det än skylla på uppmärksamhet och wannabe-fasoner. Jag vill stötta min barn i att fatta sådan beslut baserat på medvetenhet och känd information att de faktiskt inte sätter sig i såna här situationer utan att ha fullt klart för sig vad det handlar om.
Sen att pappa skulle emigrera om hans dotter lade sig med en dräggig stekar-idiot i TV är ju en annan femma... :)