duckar för ingenting ?

Ptja, vad säger man egentligen ? Mindre än en vecka kvar och tjafsfaktorn är märkbart lägre. Iaf från moderskapets sida. Jag är lika ointresserar av att småsnacka och höra om hennes liv som jag varit innan. Och de få frågor hon ställer svarar jag knappt på.

Dock har jag märkt en småirriterande sak. Ställs en fråga om något planeringsmässigt . . . svaras det inte på. Det kommer nåt annat. Diskuteras det ang barnen....försöker hon skjuta över beslutet som sådant på mig. Frågar jag om hennes åsikt i ämnet...duckas det effektivt och svar uteblir, alternativt kan jag få svar som närmast låter som "Goddag yxskaft".
Konkret exempel är förra helgen. min fråga löd : när på söndag tänkte du komma o hämta barnen?". En till synes enkel fråga som ställdes ca 2 dygn innan det skulle ske (i teorin då). Får till svar "sitter upptagen, kan inte skicka massa sms just nu utan du får vänta tills senare när jag kommer åt min kalender och då vet jag om jag jobbar eller inte."
ehh...keh? Så dålig planering kan inte vara sunt för hjärnan att ha. Inte enl mig iaf, det måste liksom rendera i stress bara där. Men men, jag tålamodiserade lite och tänkte i godan ro att det kanske dök upp ett svar sen. Ett svar på den verkliga frågan och inte nåt halvsvävande.
Nej.
Dock kom hon på söndag strax efter lunch och skulle hämta barnen. Kort sms-avisering helt enkelt.

Min högst egna åsikt i detta är att hon tror sig ha makten att ställa till det för mig genom att inte ge mig någon information om sånt. Så skulle det i nån form då ge henne övertag.
Nej.
Det handlar om barnen. Allting handlar om barnen. De barn hon säger sig värdera högre än högst men agerar som om det är viktigast att jobba och sen tar man barnen när det inte går längre. Vart är prioriteringarna ?

Om mindre än en vecka är det återförsök att samarbetssamtala hos familjerätten. Denna gång med en av varje kön som stöd. Helt ok för mig. Dock har min strategi gått från "dra alla exempel på hur illa hon betett sig mot oss".......till att faktiskt stanna vid något mkt mkt enklare.
- Hur ska barnens trygghet lösas från och med nu ?

Det enda jag är intresserad av är att hitta en hållbar lösning framöver för att barnen ska få kvalitativ tid med moderskapet och dessutom känna att det finns någon struktur, ordning och planerbar tid med oss båda föräldrar i separerad form.
Allt groll om förr är fullständigen ointressant och jag tänker inte slösa bort någon energi alls på att älta det. Jag menar på att det inte löser något ändå, det har ju redan skett.

Godnatt cyberspaceläsare.