Det blir lite lättare för var dag

En resa tar väl aldrig slut egentligen ? Alltid är man ju på väg nånstans, om inte praktiskt så själsligt, eller hur ?
Min resa ändrade riktning förra året och sedan dess har målet för densamme inte varit annat än att få må bra tillsammans med barnen. Vissa dagar har det känt totalt avlägset och andra gånger mer närstående. Successivt har må-bra-känslorna kommit smygande och i takt med att jag som Man och människa fått den så länge eftersökta bekräftelsen på att jag är värd något, att jag är eftertraktad och åtrådd, ja i samma takt har jag själv kunnat ta kontrollen över och ordentligt förbättra min relation till mina barn (och deras till mig såklart). De här två sakerna hänger alltså tajt ihop och både styrs och närs av varandra.

Att få det utrymme jag velat ha så länge till mig själv och barnen, att kunna få göra det jag vill i min ordning på mitt sätt det har varit absolut nödvändigt och även uppskattat. Att se glädjen i barnens ögon när de kommer springandes med öppna armar ropandes "Pappa Pappa" och sen få bauta-kramar, pussar och massa mys, kan det vara nåt annat än underbart ?
Det som blivit ändå lite bättre på senare tid är att det inte ifrågasatts av barnens mamma. Det ger en extra må-bra-poäng vill jag lova, och det gör också att jag har lättare att förhålla mig till och även kommunicera med barnens mamma. Man får liksom vara sig själv utan påhopp.

Stundom är livet hektiskt på alla fronter med jobb, barnens aktiviteter och hämtningar, lämningar och allt. Jag får många gånger känslan av att jag inte räcker till på nån av fronterna. Man tvingas ständigt prioritera ner något (oftast sig själv) och i längden behöver jag få utrymme för även det. Mig själv. För om inte jag mår bra så kommer jag inte orka hålla upp livet för barnen. De förtjänar det bästa och skall jag kunna leverera det måste jag vara på topp !

Kanske ställer jag ohemula krav på mig själv, men jag ser det som att barnen förtjänar det. Jag har ju satt dem till världen och då är det inte bara släppa taget när det blir jobbigt. Det är tvärtom då man måste kavla upp ärmarna, kliva in och göra sakerna för barnen.
I viss utsträckning fungerar "var sak har sin tid" men ibland måste man stuva till det så att "alla saker får lite tid hela tiden".

Trevlig Helg !