ovant att sakna . . .

. . . barnen.

De senaste veckorna har det varit massor med tid med mig och barnen. Helgen som var blev annorlunda och jag var borta mer än hemma. Har träffat dem korta stunder bara, men de är ändå lika glada tycks det.
Idag reser jag en sväng med jobbet och deras mamma är ledig. Hon ska ha dem hela veckan och på fredag kväll får jag träffa mina änglabusisar igen.

Det känns på ett sätt skönt att det är såhär just för att jag inte har fått tillfälle att sakna och längta efter dem. Man behöver nog göra det också upplever jag. Det blir lätt att man hamnar i slentrian och tappar inspirationen att göra kul saker. Att höra sin 2,5-åring säga "pappa tråkigt hemma" får en att haja till och undra vad man missat.

Nu är det ju alltid två sidor av myntet, så samtidigt saknar jag dem redan och det blir ovant som fasiken att inte höra deras berättelser om hur dagen varit, vad de gjort och hur många gånger de ramlat i lekparken . :) men det får man liksom lära sig att stå ut med. Dessutom tror jag de behöver en god portion mamma-tid nu efter så mkt tid med mig.
Jag vet ju i alla fall vad som kommer framöver och det är ju minst sagt mer tid med mig. Lite som vanligt med andra ord, lite som det brukat vara. För int kommer HON ändra något radikalt än i alla fall....

Må väl, jag tänker göra det.