lördag 29 maj 2010

syskonkemi är ingen lek precis

Det märks tydligt när man har 3 barn att de är väldigt lika, men också helt olika på en del punkter. Det tydligaste är ju att har man alla 3 hemma samtidigt är det allmänt tjafsig ton, mkt putta/ta sak/hinna först/höga röster och konflikterna kan ibland avlösa varandra. Som pappa blir man lite långsiktigt irriterad när det ständigt skall bråkas om allt från legogubben till stövelplacering och vem som ska trycka på hissknappen.
Men.
Om man bara har 2 barn är det helt olika, i alla fall i min familj. Oavsett vem av dem som är iväg och gör nåt annat blir stämningen helt annorlunda. Leken går bättre, samarbetet fungerar och man hjälps åt istället för att gnabbas. Det är fantastiskt tydligt och nästan att föredra ibland.
Samtidigt behöver ju barnen lära sig att umgås med och respektera varandra, att samarbete kommer i olika former och det är en del av livets skola att kunna vara lite flexibel i andra människors närvaro. Därmed inte sagt att jag tycker man ska vara en mjukis som inte har nån egen integritet och egna åsikter. Det är minst lika vikigt såklart...

Som exempel på just syskonkemin har här på morgonen tittats på TV en stund. Lördag, lugn start och inget speciellt på agendan före frukost.
Men då blir det lite som att kriga om platserna i soffan. Lustigt nog tycks det vara kuddkrigs-orsak när lillebror sätter sig närmast, för syster vill ju ha den platsen. Men storebror han ska minsann ligga ner och sträcka på benen och då får int många till plats. Kudden far i huvudet på storebror som blir sur, dänger till lillebror och syster med varsinn och sen bryter syster ihop och gråter för "storebror slog mej med kudden"..och lillebror gör tvärtom, han tar kudde och dångar tillbaka på storebror såklart, killar har ju fight-gener på annat sätt verkar det som...

Åskådare till spektaklet är ju såklart Pappa. Lite kul tyckte han det var att se detta, men fick sen flika in en liten brasklapp om att soffan är allmän egendom i boendet och alla har lika stor eller liten rätt att vara där. Kuddkrig i all ära men det får inte bli sura miner på detta.
De tittade på mig som om jag var från en annan planet. . . :)

Trevlig helg !

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar